Skogens dörr till Sverige

Text: Cajsa Rännar Foto: Emma Mattsson

– Titta! En snigel! 

Ibrahim är vuxen och ledare för gruppen men hans ögon glittrar som en femårings över fyndet. Barnen flockas genast kring honom. 

– Snigel. Halzun på arabiska säger han till sin ledarkollega Lovisa. 

– Jamen det kan jag! utbrister hon. Och namla, myra. 

– Titta, Lilla Snigel, säger Jomanah till Lujain som snart fyller tre. Lujain börjar gnola lite och de vuxna fyller i. Lilla Snigel kan de alla sjunga även det i övrigt kämpas lite med svenskan. Men skogen är som en jättestor ordbok och varje gång gruppen ses läggs några nya begrepp till i vokabulären. 

Alla turas om att titta nära på snigeln som har en vacker snäcka på ryggen. Vi lägger ner den i en tittburk där locket är ett förstoringsglas och vi listar ut att det vi tittar på nog måste vara munnen. 

– Eller rumpan, säger Lovisa. Man kan aldrig vara säker! 

– Rumpa? Muhammad tittar frågande på sin son och Ibrahim klappar sig på baken och skrattar. Muhammad nickar, ännu ett ord har lagts till.

Friluftsfrämjandet i Höganäs har regelbundet familjeträffar där familjer och ensamma ungdomar får möjlighet att möta både varandra, familjer från orten och naturen. Ibrahim kom från Syrien för ett par år sedan och leder nu tillsammans med Lovisa de här träffarna, som en självklar länk mellan arabiskan och den svenska skogen i vackra Kullaberg. Verksamheten är en del av Friluftsfrämjandets verksamhet Meningsfull väntan, enkelt friluftsliv som riktar sig till personer som är i asylprosessen och bor på migrationsverkets boenden, för att lätta upp i en ofta ganska tung vardag och skapa en länk in i det svenska civilsamhället.

Lujain vill ta av sig jackan.

– Hon har blivit svensk på riktigt, hon fryser inte! skrattar mamma Jomanah och ser tvååringen skutta vidare i ärmlös rosa klänning i den lite kyliga kvällen, lycklig över att just klappat en skalbagge.