Friluftsliv för alla. På riktigt.

Himlen är vit. Marken är vit. Överallt är det vitt och sikten är minimal. Men mitt i allt det vita står en man med ett stort svart skägg på ett hundspann, och han skrattar. Han skrattar för att gruppen har kört lite vilse och omvägen kommer att ta dem ett par timmar. Det betyder två timmar till på släden, och det är därför han skrattar. Av lycka. Mannen med skägget heter Babek Toloe. Till vardags jobbar han som fritidsledare i Tensta. Han har i många år använt friluftslivet som ett sätt att nå ungdomarna och stärka deras självkänsla. I Tensta och andra förorter frodas ofta en hård machokultur bland ungdomar, med mycket attityd och yta.

– Naturen skalar snabbt av alla de där maskerna och rollerna. Det är ingen som föds tuff, det är något vi lär oss och det går att lära sig av med, säger Babek som sett det hända så många gånger med de ungdomar han tar med sig ut. Du kan inte tjafsa med ett träd, brukar jag säga. Den attityden funkar inte. Trädet kommer att stå kvar långt efter att du har gått hem ändå. 

Men den här gången har Babek Toloe inte med sig några av sina ungdomar. Mitt i allt det vita där på hundspannet upplever han ett alldeles eget äventyr. Han har fått möjligheten att tillsammans med 31 andra vara med på Fjällräven Polar, ett hundspannsäventyr för ”vanliga” människor från hela världen som inte nödvändigtvis har en massa friluftserfarenhet i bagaget.

»Naturen skalar snabbt av alla de där maskerna och rollerna.
Det är ingen som föds tuff, det är något vi lär oss och det går att lära sig av med.«

– Det var så mycket större upplevelse än jag hade kunnat föreställa mig, säger han när han är tillbaka i Stockholm igen. Det jag kommer att bära med mig allra mest är mötet med hundarna. Hur man kommer dem så nära, lär känna dem och lär sig samarbeta med dem. Det ger en så stark känsla av att vara del av ett större sammanhang.

En annan av deltagarna i Babeks fyrmannateam, Zagdaa Baatar från USA, kom till starten på Fjällräven Polar riktigt hundrädd. Men redan dag två selade hon själv på sitt spann och sista dagen hade hon, som alla andra, en tår i ögat när det var dags att skiljas från hundarna. Hon hade lärt känna dem och det man känner är man sällan rädd för.

– Det är en sådan bra bild av världen i stort. Det som är främmande är skrämmande. När vi lär känna de där konstiga andra är det inte skrämmande längre. 

Gått från utanförskap 

Babek Toloe drömmer om att ta med sig ”sina” ungdomar på ett rejält hundspannsäventyr. 

– De skulle må bra och växa av det ansvar man måste ta för hundarna. Och det samspel med både djuren och naturen som växer fram. Du styr och bestämmer, men det är ett samarbete och det sker på naturens villkor. Det är en enormt häftig känsla och erfarenhet. Det är oerhört svårt att inte smittas av Babeks glädje och chosefria inställning till friluftslivet.

Idén att använda friluftsliv som metod i sitt arbete med unga i Stockholms västra förorter kom från början från hans egna upplevelser. Chansen att jobba med det i Stockholms västra förorter fick han genom kollegan Nenne Thorin, som dragit igång verksamheten året innan.

– Naturen och friluftslivet hjälpte mig att gå från ett utanförskap till ett sammanhang där jag hörde hemma och mådde bra. Om det funkade för mig tänkte jag att det borde ju funka på någon annan också. Och det har det ju visat sig göra, minst sagt. 

»Det handlar om att samla minnen och ta med sig ögonblick.
Det krävs lite tid och lugn till det.«

I fjorton år har Babek Toloe jobbat med ungdomar i olika fritidsverksamheter.

– En del är med och typ grillar korv ett par gånger, andra blir helt hooked och kan komma och fråga om de får låna grejer så de kan sticka ut på egen hand. Då blir man riktigt glad. Men alla får prova på något nytt och utvidga sin trygghetszon. Det får dem att växa och bli starkare.

En av de mer avancerade turerna Babek brukar göra med sina ungdomar är att ta med dem som är riktigt entusiastiska och hängivna till Fjällräven Classic, ett vandringsevent där vandrare från hela världen under en vecka vandrar Kungsleden mellan Nikkaloukta och Abisko. I år planerar han istället att göra samma tur med sina nyfunna vänner från Fjällräven Polar.

– Vi sitter just och pratar om vi ska gå på tre dagar eller fem. Jag fattar inte hetsen. Javisst, jag kan gå sträckan på tre dagar, men varför? Jag vill ju hinna dricka kaffe också, säger Babek och skrattar ett av sina karakteristiska smittande skratt.

– Det handlar om att samla minnen och ta med sig ögonblick. Det krävs lite tid och lugn till det. 

Lugnet han upplevde på hundspannet är något han också kommer tillbaka till flera gånger. Och till vårt behov av att koppla av och koppla ner och titta inåt.

– Visst, ett yogapass ger dig också lugn och fokus, men när du kliver ut genom dörren piper telefonen igen och du är tillbaka i vardagen. När du tillbringar flera dagar i naturen hinner du verkligen landa, lyssna och hitta närvaron. De här fyra dagarna på Polar känns som en månad, för jag var verkligen närvarande. Jag skapade verkligen minnen och tog med mig ögonblick.

Innan Babek gav sig av till Fjällräven Polar sa han att han ville göra just detta äventyr för att visa för sina ungdomar hemma att inget är omöjligt. Kunde han köra hundspann så kunde de klara av allt de föresatte sig.

– Ingen är expert på naturen. Det finns alltid mycket kvar att lära. Det gör en ödmjuk, och lite tacksam för allt man får vara med om.

Text: Cajsa Rännar Foto: Andreas Karlsson