Vårens sista vandring i Friluftsfrämjandets regi ägde rum på pingstafton den 27 maj. Vi var sex vandrare som från startpunkten Röda ladan gav oss av mot Hultsbruk, strax norr om Norrköping, där vi mötte den sjunde vandraren. Dagens tur skulle ta oss runt Stora Namnsgölen, en rundslinga på 11 kilometer. Större delen av rundslingan går genom Rödgölens naturreservat. Naturen består av skogsklädda höjder och djupa dalar med små gölar.
Solen sken och vi fick en känsla av sommaren. Skogens färger skiftade från ljusaste grön till lummig mossgrönt. Många av träden i skogen är över 150 år gamla och emellanåt hörde vi knaket från träd som vajade i vinden.
Första delen av vandringen är tämligen lättgången och vi kunde verkligen njuta av den vackra naturen. Något irriterande var dock de många myggor som gjorde oss sällskap och det blev en del viftande med armar för att undvika att bli bitna.
Efter ca fem kilometer kommer vi fram till ett vindskydd där vi äter vår lunch. Vindskyddet ligger på en höjd och här fick vi även en respit från myggorna då det fläktade skönt. Från vindskyddet tog vi oss ned till sjön Stora Namnsgölen som trots namnet inte alls är särskilt stor. Där fanns en brygga och således badmöjligheter.
Nu börjar den mer krävande delen av vandringen, terrängen blir avsevärt mer kuperad. Vi tar det lugnt i backarna och kommer så småningom fram till eremiten Jakobs grotta. Grottan är nischformad och ligger vackert i bergen ovan Ågelsjön. Den sista biten av vandringen går nedför mot Ågelsjön. Vi tar ett sista fikastopp och njuter av utsikten över sjö och skog. Nöjda med både sällskap och väder tackar vi varandra och avslutar dagen åter vid parkeringen vid Ågelsjön.
Anette Håckerström.
Bild nedan från Stora Namnsgölen. Fotografi av Anette Håckerström
Lördagen den 6 maj träffades nio vandrare vid Röda ladan för att följa med på Friluftsfrämjandets dagsvandring.
Vi åkte bil till startplatsen, som var där Sörmlandsledens etapp 28 börjar. Det är på vägen som går mellan Forssjö och Strångsjö.
Morgonen var solig och lite sval. Vi följde Sörmlandsleden söderut genom skogen och snart skymtade vi Hönstorpasjön. På en liten höjd finns en enkel rastplats där vi stannade till och såg ut över sjön och hur vinden drog vattnet i olika virvlar och formationer. Efter någon kilometers vandring nådde vi fram till vindskyddet där vi tog en längre paus och åt av vår matsäck.
Vindskyddet ligger vid en av Sörmlandledens rundslingor som har beteckning 28:1 och även kallas "Rundslinga Forssjö". Rundslingor som ingår i Sörmlandsleden känns igen på att den orange markeringen även har en blå pil eller ring.
Vi gick några kilometer på rundslingan och passerade bland annat en urskog. På den fina informationstavlan fanns mycket att läsa om urskogen.
Vid Askersund finns en uppbyggd kolmila, kolarkoja och rester av en lingrop.
För att komma tillbaka till startpunkten valde vi att gå på skogsväg. Där vägen delade sig slog vi oss ner i lä i en skogsbacke för fikarast nummer två.
Katrineholm-Stora Malms hembygdsförening har gjort ett gediget arbete med att ta fram uppgifter om vilka som har bott vid olika torp i området. Vi såg flera rester av boplatser där skyltar talade om vilka som hade bott där. Bland annat läste vi att bortennisspelaren Jan-Ove Waldners förfäder bott i ett av torpen!
Vad mer ser en mer på en vandring i våra trakter i början av maj:
Granar som är angripna av granbarkborren, hyggen där granar har tagits ner på grund av "borren", nyutslagna björkar i ljuvligt gröna nyanser, platser för utfodring av vilt och som sagt skyltar som markerar att här har det legat ett boställe (ibland fanns husgrund och/eller fruktträd kvar). Vi funderade tillsammans om hur det kunde sett ut här för 100 år sedan när det bodde familjer i alla de här torpen. Säkert ett ganska hårt liv med mycket arbete för att klara vardagen.
När vi avslutade dagens tur konstatreade vi att den blev 14 kilometer lång. Och den svala morgonen hade övegått i skön vårvärme, alldeles utmärkt att vandra i.
Gerd Rehnberg
Bild nedan, foto Anders Rehnberg
Lördag 22 april med Friluftsfrämjandet i Katrineholm
Tussilago och blåsippor i dikeskanten, klarblå himmel, vila och njuta på en klippa vid Övre Ålsjön, gå genom gammal fin skog, titta på padda/groda på vägen, känna den mjuka stigen under fötterna, lyssna på fågelsång, gå över berghällar, äta matsäck vid Vikittelns vindskydd, förundras över inlandsisens skapande av en minikanjon, klättra upp i utsiktstornet vid Sörmlands högsta punkt som står på Vensbrinksberget (123 möh)och därifrån ha en milsvid utsikt, lunka fram på grusväg, lyssna på tystnaden, gå över hygge, ha goda samtal med medvandrare. Allt detta fick de 14 deltagarna vara med om vid Friluftsfrämjandets heldagsvandring lördagen den 22 april.
Vi startade vår vandring i Djupvik och gick på Sörmlandsledens etapp 30 till vindskyddet vid Vikitteln. Efter matpaus tog vi Sörmlandsledens rundslinga som passerar en minikanjon och leder vidare till utsiktstornet på Vensbrinksberget. Tillbaka till Djupvik gick vi på grusvägen sydväst om Ålsjöarna.
Sträckan på vandringen blev totalt 15 kilometer.
Solsken, vårvärme, fin natur och gott sällskap - vad mer kan en önska sig en lördag i april?
Gerd Rehnberg
(bild överst Vensbrinksberget, foto Ove Sjögrund. Bild nedan Övre Ålsjön, foto Gerd Rehnberg)
Lördagen den 11 mars startade Friluftsfrämjandet upp för säsongens heldagsvandringar.
Dagarna innan hade snön fallit i riklig mängd i Katrineholm med omnejd så det som var tänkt som en tidig vårvandring blev istället vintervandring. För att undvika alltför mycket pulsande i snö valde vi att gå på vägar och väl upptrampade stigar.
Vi åkte och parkerade bilarna vid idrottsplatsen i Värmbol, gick förbi Smedjan och vidare grusvägen på Duveholmssjöns södra sida. Varma kläder och rörelse gjorde att vi inte frös trots några minusgrader. På Friluftsfrämjandets vandringar stannar vi gärna till med jämna mellanrum, dels för att vila men även för att titta på naturen. Den här dagen fick vi till exempel syn på en räv som sprang i en skogskant och flera grupper av fåglar som var på väg norrut från sina vintervisten på sydliga breddgrader.
Efter några kilometer kom vi fram till vägen mot Forsa bruk. Då blev det en kort bit på asfaltsväg innan vi passerade Norrköpingsvägen och gick förbi Djulö kvarn. Vi gick via Djulö camping fram till några bänkar som står vid Djulöbadets servering. Efter att ha borstat bort snön från bord och bänkar tog vi fikapaus med utsikt över Djulösjön. Nu skingrades molnen lite så vi kunde ana solen där bakom.
När vi kände oss mogna att fortsätta gick vi mot Djulö herrgård. Om två-tre månader sitter en kanske vid herrgårdens uteservering och njuter av en god glass! Vi var överens om att det kändes väldigt avlägset just den här dagen.
Vi vände åter mot Norrköpingsvägen som vi passerade och nu blev det lite pulsande i snö på stigen nedanför Backa och Backa hage. Sista sträckan för dagen var genom villakvarter, förbi Duvehomsbadet och åter till Värmbol.
Totalt gick vi 10 kilometer och tyckte att det varit en riktigt fin vinterdag.
Gerd Rehnberg
