Vandringar våren 2021

Rapport från vandringar

Bild överst är Bruksdammarna i Hälleforsnäs.

Lördag 29 maj begav vi oss till Hälleforsnäs. Vi parkerade vid det gamla bruksområdet och började vandringen med att gå en bit på en av Sörmlandsledens rundslingor, Bruksdammen runt. Solen sken och Bruksdammen låg spegelblank. Vi följde den leden några hundra meter och vek sedan av söderut på etapp 23:2 av Sörmlandsleden som vi följde några kilometer genom vacker skogsterräng. Efter det myckna regnandet veckan innan var underlaget bitvis både blött och lerigt. För att inte hamna i våtmarker valde vi att gå en grusväg västerut. Innan vi kom fram till asfaltvägen var det dags för första rasten i en skogsbacke. Stärkta av det matsäcken erbjöd gick vi en kort bit på asfaltvägen och vek in på en skogsväg norrut. Under vandring på skogsvägar och stigar kom vi att passera gårdarna Holmsjö, Gorgnäs och Martorp. Självklart blev det ytterligare en längre rast innan vi kom fram till Sörmlandsledens etapp 23. Följande sträcka bjöd på vacker utsikt ut över vatten- och myrmark som binder samman Fyrsjön med Bruksdammen. Dagens vandring avslutades med att vi åter gick på rundslingan Bruksdammen runt. Vid flera tillfällen under dagen gjorde vi korta stopp för att lyssna till, och försöka identifiera, fågelsång, titta på fjärilar eller på blommor och annan växtlighet i skogen, vid vägrenen eller vid myrmarken. Vandringsdagen bjöd på solsken, svaga vindar och vårvärme i luften. Vi gick var ungefär 12 kilometer.

Gerd Rehnberg

Lördag 8 maj vandrade vi öster om Katrineholm. Vi startade vid scoutgården, följde Sörmlandsleden mot Knorran där vi vek av mot Öster Djulö. Efter att vi passerat gården gick vi i en tunnel under väg 55/56. Där fortsatte vi över ett hygge, genom skog och på grusväg ner till Forssjösjön. Efter rast med utsikt över sjön gick vi grusvägen förbi Rökstorp och vidare över Forssjövägen, gick den nya leden och tog oss till rastplatsen vid Skirtorp där vi tog en längre paus och njöt av fika och solsken. Efter rasten anslöt vi åter till Sörmlandsleden som vi följde till rondellen, där gick vi över Nyköpingsvägen, gick på östra sidan av väg 55/56 tills vi kom till tunneln som leder under vägen. Efter att ha passerat Glabol gick vi grusväg och elljusspåret åter till scoutgården. Vandringsdagen bjöd på solsken, svaga vindar och vårvärme i luften. Vi gick var ungefär 12 kilometer.

Gerd Rehnberg

Lördag 17 april anordnade Friluftsfrämjandet i Katrineholm en vandring. Startpunkt var badplatsen vid Mellan Malmen där vi anslöt på Sörmlandsledens etapp 25. Vi fick börja med uppförsbacke, skönt att få stöd av ett rep vid den brantaste delen. Där kunde vi också titta på en så kallad jättegryta som är en rest från när istidens isar smälte. Stenar kunde följa med det strömmande vattnet och börja rotera under lång tid och på det viset bildades en grop. I en del jättegrytor finns en sten kvar i botten. Efter ett par kilometer kom vi fram till Gölstugruvan där vi stannade till och läste på en informationstavla om gruvdriften som bedrivits där. Det finns ett antal inhägnade gruvhål, några upp till 100 meter djupa, att titta ner i. Här finns också en kyrkplats med ett enkelt stenaltare där det vid något tillfälle varje år på våren firas gökotta och gudstjänst. Vi fortsatte att följa Sörmlandsleden till Myrgryten där vi tog första paus. Stärkta av vad vi hade i vår matsäck och vila med fin utsikt över sjön gick vi vidare. Efter ytterligare någon kilometer skymtade vi framför oss något som flera undrade "Vad är det för något där framme?" Vi hade kommit till det område som brändes för två år sedan, så kallad Naturbränning. Naturbränning görs för att bevara arter i vår flora och fauna som är beroende av bränd skog. Det var en speciell känsla att gå över det brända området, nästan spöklikt. När vi kom fram till nästa lilla sjö, Ljusgryten, lämnade vi Sörmlandsleden och tog grusvägen ut till vägen som går mot Vallmotorp. Efter drygt en kilometer vek vi av och gick mot Heby. Utefter den vägen har några kreativa personer placerat ut djur och olika figurer i diverse material och utförande. Spöken, nyckelpigor, skelett och en krokodil är ett axplock av vad vi såg. Så småningom var vi tillbaka vid Gölstugruvan där vi tog paus igen för att vila och fika. Sista biten tillbaka gick vi först genom skogen men valde bort klättringen nerför berget och gick istället grusväg tillbaka till bilarna vid badplatsen. Vi konstaterade att det varit utmärkta förhållanden för vandring, växlande molnighet med en hel del sol och en behaglig temperatur, från runt 5-7 grader när vi startade till 14-15 när vi var tillbaka. Ungefär 10 kilometer är sträckan vi gått.
Gerd Rehnberg

21 mars 2021 - se Kopparbäckseken överst på sidan
På vandring i skogarna söder om Forsa lördagen den 27 mars.
I skogarna söder om Forsa fick vi en fin vandring på skogsvägar, stigar och i stiglös terräng långt från trafikbrus. Så spännande att träffa på lämningar efter små torpställen, stenmurar mm, där vi kunde läsa intressant fakta på Östa Vingåkers hembygdsförenings skyltar.
Efter en halvtimme kom vi fram till lämningar av torpet Ängslund från 1860-talets mitt. Först inflyttad var snickaren Lars Johan Andersson med sin andra hustru Carolina. I det lilla torpet bodde ytterligare en familj. Jag antar att det blev lite trångt, för Lars-Johan uppförde torpet Långkärret alldeles i närheten. dit familjen Lundgren flyttade. Lundgrens var de enda som bodde i Långkärret tills 1913/14. Lars-Johan hann gifta sig en tredje gång med Anna Sofia och när hon dör 1916, så försvinner Ängslund.
Vandringen fortsatte och vi kom fram till en glänta i skogen och där växer en magnifik ek, Kopparbäckseken. Hembygdsföreningen gjorde en undersökning i samband med utgivande av sockenboken 2002 och kom fram till att eken borde vara planterad 1681. Intill eken var lämningar efter ett torpställe, Kopparbäcksstugan. Den 3 okt 1680 föddes Eric. 1680 – 1892 föddes 34 barn i Kopparbäcksstugan. De sista boenden var Ida Mathilda och Carl August Carlsson och när Carl August dör 1901 endast 35 år gammal, överförs jorden till grannen på Trädgårdstorp. Solen sken och värmde gott, så det blev en fikapaus i denna historiska miljö.

Med lite ny energi, gott humör och med coronaavstånd vandrade vi vidare och stannade till vid Pettersborg, där det tidigare varit ett soldattorp. En fd soldat vid namn Berggren lämnade soldatyrket och lät bygga backstugan Bergholm, som vi passerade lite senare. Han var kyrkvakt och denne slagfärdige man kallades dödgrävare Berggren. 1960 blev det ved av Bergholm. Vi lämnade skogen och såg på avstånd gården Holmen, som nu är hästgård med ridbana och stort ridhus.
Det är mäktig känsla att vandra på de gamla skogsvägarna, som kan vara ett par hundra år gamla. Det är mycket historia ute i skogarna och vi tog även en sväng ner till Forsa. I mitten av 1600-talet upptäckte man att det gick att använda forsarna för att driva stångjärnshamrar. I Forsa fanns en spiksmedja och även ett pappersbruk och från 1935 en karosserifabrik. Lite kul att komma ned till den miljön. Sedan blev det en halvtimmes vandring på härliga men ibland geggiga stigar tillbaka till bilarna vid Björneberg.
Som vanligt hämtar jag fakta från Östra Vingåkers hembygdsförenings innehållsrika sockenbok.