Vad är en tur till Harsagården?

När man ser en hel turistbuss full med äldre människor bärandes tjocka glasögon och med gråa hår stickande ut under mössan så är det lätt att missta sig. Nu var det för tredje året jag åkte med på turen och jag visste att här ska man inte döma “hunden efter håren”. Ledaren Rune konstaterade nöjt under dag två att det nog aldrig varit så många duktiga och långåkande skidåkare med som detta år, 2024.

Det började som ett träningsläger en gång inför Huddinges fjällturer men utvecklades till en egen resa. Man får direktiv vilket tåg att åka med från Sthlm. Som alltid är det Runes parhäst Ove som är den som fixar med rum och allt praktiskt som ett stort pussel. Han ordnar busstransfer till Harsa. 2023 tror jag att han ordnade en skolbuss. - Han har kontakter, han Ove, efter alla år..

Rum är bokat – med känd eller okänd rumskamrat via Ove. Man bokar de måltider man vill. En del äter restaurangmiddag varje dag och fixar egen frukost och lunch med saker hemifrån. Andra gör precis tvärt om dvs äter egen middag. Någon har helpension. Man lär sig snabbt att hitta i katakomberna nere i Harsagårdens källare med torkrum, bastu, vandrarhemskök och skiduthyrning. Uppe finns TV och stora soffor.

Vad gör man på Harsaresan då? Man äter, äter och äter, badar bastu varje dag hårt och länge (i alla fall undertecknad), man har så mycket egentid man vill, men framför allt åker man skidor! Många spår finns att välja på. Några åker två mil per dag – andra fyra. Det erbjuds ingen kurs eller något sånt, helt fri åkning är det som gäller. Ensam eller med den man tillfälligt slår sig ihop med. Nu var det också i år kanske den största grupp som FF Huddinge någonsin tagit dit under åren.

Andra – tredje dagen börjar man känna vissa lite mer – kanske får veta vad de jobbar(t) med och lite sånt. Några upptäckte jag att jag inte har pratat med alls när vi sen skulle hem, för vi var ju så många.

Jag har haft så spännande rumskompisar. 2022 var det med en kompis jag redan kände men 2023 delade jag med någon okänd och det visade sig vara en ung tjej från Holland som åkt upp från västkusten för att ansluta. Hon ville erövra svenska vintersporter och det gjorde hon med bravur. I år delade jag med en från USA härstammande kvinna med mycket intressant att tala med om. Hon sov med öronproppar och var omöjlig att störa - en perfekt room mate!

När vi kom i år så var det oroväckande inte så mycket snö på vägen upp. Men i Harsa fanns det allt snö. Dag ett var så var det gråväder och dimma – även så dag två. Raketföre i isiga spår (läskigt nedför, hårt för rumpor att ramla på) vilket mildrades lite dag två med någon nysnö. Dag tre och fyra sken solen och vädret var så där extremt fint! Sommarvarmt efter solväggen samtidigt som rimfrosten var kvar i träden – ja det var helt ljuvligt! Takdropp och vårkänslor. Altanen var sista eftermiddagen full av solande människor från vår tur som skidat, ätit, packat sitt och var färdiga för hemfärd.

Och minsann – såg inte passagerarna mycket yngre och vackrare ut på bussen hem.

Det riktigt liksom lyste om alla!

Tack FF Huddinge, Ove och Rune för denna höjdartur som kommer att ordnas ännu en gång.

Vid pennan Helena