Vandring i Ligurien

Vi har vandrat i Ligurien!

Tidigt en ruggig och kall morgon den 2:a juni lämnade vi Sverige för en vecka i Bonassola, Ligurien, i Friluftsfrämjandet i Haninges regi. Vi var 22 förväntansfulla medlemmar, alla hade tagit sig ner själva, några i förväg för ett par dagar i Pisa, andra i Bologna.

Vi skulle huvudsakligen vandra i ett område söder om Bonassola, som heter Cinque Terre (italienska för "fem länder") med fem små städer eller byar, Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore, som ligger på branta sluttningar alldeles nere vid Medelhavet. Hela området, som ligger i en nationalpark, är mycket vackert med en fantastisk blomprakt. Många arter finns även i Sverige, men blir i regel inte lika stora.

Vi hade tur med vädret, i stor sett sol och ca 20-25 grader hela veckan och 22-23 grader i vattnet. Vi var väl 9-10 st som avslutade första kvällen på en liten restaurang, jag med en god stekt svärdfisk.

Det visade sig senare att flera av de små restaurangerna bara hade öppet varannan dag på vardagar, turistsäsongen hade knappt börjat.

Första dagens vandring var utanför Cinque Terre. Vi startade norrut från Bonassola, branta trappor och stigar uppför till ca 300 m.ö.h, bitvis kantade av jättelika gula ginstbuskar, ibland någon sorts tallskog, och oftast fantastiska vyer ut över Medelhavet. Vi rastade ett par gånger, alla hade egen skaffning, Ann-Britt och jag lite vin, bröd, ost, skinka och kaffe. Vandringen nerför slutade i en

liten by, Framura, vi tog sedan tåget tillbaka förbi Bonossola till Levanto, där vi kunde köpa veckobiljetter, som vi behövde för att ta oss till och från de olika vandringarna. Tågbiljett till Levanto gick inte att köpa i Framura. Vi klev på ändå och när konduktören kom fick vi reda på att det egentligen skulle bli dyrt, 50 euro per person, men han lät nåd gå före rätt, det blev bara 2 euro per person. Efter biljettköpet av veckokorten, stärkte sig en del med en kall öl eller kaffe för promenaden genom gamla tågtunnlar till Bonassola, ca 3 km, där jag tog ett avsvalkande bad tillsammans med fem av våra damer.

Vi var fjorton stycken som avslutade kvällen på en liten restaurang, de hade stora problem, kocken klarade bara i stort sett att göra en rätt i taget. När den första hade ätit tog det nästan två timmar innan den sista fick sin mat och när vi skulle betala fick vi själva gå in och tala om vad vi ätit.

Andra dagen startade i Riomaggiore, brant uppför redan genom byn, tog en fikarast efter en knapp timme, fortsatte till en f.d. förfallen restaurang, drygt 400 m.ö.h. Solen hade då kommit fram, och även här var det en mycket vacker utsikt ner över Medelhavet. Vi fortsatte en bit upp och sedan i stort sett en plan grusväg. Tog en lättlunch på vägen och fortsatte till en liten by, Volastra, ca 300 m.ö.h. där de flesta av oss tog en kall citronsorbet eller öl. Därefter kom dagens verkliga utmaning, en slingrande, stenig trappa ner till dagens slutmål Manarola. Det kändes i benen för de flesta. Vid kvällens bad var det mycket besvärliga vågor, snurrade runt helt okontrollerat efter botten, innan jag kom upp till ytan igen, fick både fickor och byxor fulla med sand.

Tredje dagen startade vi åter i Riomaggiore, därefter promenad "Via dell'amore" till Manarola, en plan asfalterad avgiftsbelagd vacker gångväg med massor av turister. Ann-Britt och jag stannade på vägen, tog ett par branta trappor ner mot vattnet, satte oss i solen, tog upp bröd, ost och torkad skinka, korkade upp vårt vin och njöt av vågbruset.

Stannade en timme i Manarola, tittade på gatulivet, tog en öl och åt glass. Sedan tåget till Vernazza och för en tuff vandring uppför branten, mycket trappor upp och ner, det börjar kännas i benen när vi kom ner till Monterosso. Vid hemkomst som vanligt ett dopp i havet. Kvällen avslutades för de flesta av oss med egen mat, dryck och sång på hotellets uteplats, med Curt som populär allsångsledare.

Fjärde dagen var fri, började med en promenad till Levanto, där vi stannade några timmar. Fortsatte sedan med tåg till Corniglia, tog bussen upp till själva byn, där vi åt vår lunch. Som vanligt mycket vacker utsikt ner över Medelhavet. Återigen en trappa, denna gång ganska lätt ner till tågstationen.

Femte dagen började i Monterosso, trappor och branta stigar uppför till ett f.d. kloster, Madonna di Soviore, 405 m.ö.h., där vi stärkte oss med kaffe och glass. Vi tog sedan vägen ner till Colla di Gritta, 327 m.ö.h. och därefter upp igen på en smal brant stig.

Lunchade på vägen upp innan vi nådde Fontona, 460 m.ö.h. fortsatte sedan ner till Levanto, där en del stärkte sig med något drickbart innan vi fortsatte genom tunnlarna hem till vårt hotell, de flesta var ganska möra även jag och Ann-Britt. Det blev åter ett kvällsdopp i havet något kallare än tidigare, men säkert 21 grader.

Sjätte dagen tog vi tåget till Levanto, promenerade genom byn och sedan som vanligt brant uppför, även en del trappor. Det skulle vara en lättare vandring, men den var nog på gränsen till svår, som tur var inte så lång. Mycket vacker stig på kanten mot havet, delvis långa sträckor omgärdade med bl.a. ginst. Det var mycket både uppför och nerför, bitvis som att gå i ett stenröse. Kaffepaus på uppvägen och lättlunch på högsta punkten. Vandringen slutade i Monterosso.

Dopp i havet även sista kvällen. Gemensam och en mycket god trerättersmiddag på hotellet och avtackning av våra fyra flickor, Görel, Inger, Margareta och Maud, som hade ordnat de fina vandringarna i underbar natur med fantastiska vyer och dofter.

När vi nu ser tillbaka på en mycket trevlig och fin vecka, där vi träffade både nya vänner och vänner från Spanienvandringen i Pico de Europa, så minns man alla turer, när man hann umgås, bekanta sig och prata med i stort sätt alla. Två incidenter hände tyvärr, ficktjuvar la beslag på smycken och sen en plånbok och allt besvär det medförde med att spärra kort och en halvdag för polisanmälan och en polis som endast kunde italienska.

Ett stort tack till er fyra som arrangerade denna vecka och vår färdledare Leif.

Pelle Wasberg