Årets Kristi Himmelfärdscykling

"Gode bonden Holmgöt lät resa (stenen) efter Odendisa sin hustru. Det kommer icke till Hassmyra en bättre husfru som råder för gården. Rödballe ristade dessa runor. Till Sigmund var Odendisa en god syster"

Odendisas sten vid Fläckebo kyrka är en av de få runstenar som rests efter en kvinna. Den ristades för närmare 1000 år sedan och var en av de sevärdheter vi upplevde; vi som var med på vår traditionella Kristi Himmelfärdsscykeltur. Det blev mycket av både natur och kultur. Motionen blev något måttligare än förra året på Österlen. Vi träffade bara på en rejäl uppförsbacke i det västmanlandska landskapet. Och regnet inskränkte sig till några symboliska droppar när vi kom hem efter första dagens tur.

Navet i årets cykeltur var Salbohedgården B&B, som ägs av ett holländskt par som tröttnat på lärarjobbet och flyttat till Sverige för att göra något helt annat. De har lyckats utmärkt. Stället har fått tillräckligt antal stjärnor i vår privata lista för att inbjuda till återbesök.

Salbohed ligger cirka två mil väster om Sala. Innan vi kom dit hade vi först blivit guidade i Enköpings parker och därefter gästat Vallby brandstation i Västerås, där vår gamle TVM:are Anders Jungeteg bjöd på fika, visade runt och berättade om brandmansyrket. Visste du att en brandman ska vara helt färdig för utryckning nittio sekunder efter larm, även om han råkar sitta på toan. I nödens stund gäller det att vara onödig.

Efter Vallby brandstation intog vi Salbohedgården. Vi blev varmt mottagna och incheckade av värdinnan Wilma Akkerman.

Förutom en liten uppmjukningstur på ankomstdagen så blev det två dagsturer på 3-4 mil vardera. Första dagen gick turen runt Fläckebosjön och hem via Västerfärnebo, där man kunde inhandla glass och lokalproducerat grillkött för kvällens aktiviteter.

Dagen därpå trampade vi till Sala och besökte silvergruvan. Berget är helt perforerat och vattnet hålls borta ner till 155-metersnivån. Gruvan har varit i drift från 1400-talet till 1908. Förutom silver utvanns bland annat bly och zink. Numera utvinner man turistpengar. Vi stannade där ett bra tag och bidrog lite grann till årets intäkter. Gruvan är helt värd ett besök.

På återvägen såg vi ett par tranor och ett sångsvanpar, och vi fick också uppleva ett kosläpp. Härlig syn när kossorna skuttar omkring i hagen efter en lång vinter inomhus.

Vid Salbohedgården finns många fågelholkar varav åtminstone en uggleholk. Dagens höjdpunkt var ringmärkning av kattuggleungar. Klockan fyra samlades alla och såg på, när ringmärkaren klättrade upp med en papperskasse och grävde fram tre dunbollar, försedda med både näbbar och klor ur holken. Ungarna var förvånansvärt lugna och gjorde inget motstånd när de försågs med sina ID-handlingar. De visste väl inte bättre. Många bilder blev knäppta, såväl av oss som av alla fågelskådare från både när och fjärran som också bodde på platsen.

Den enda ringmärkning jag varit med om tidigare var när jag ringmärkte Ulla. Hon gjorde inte heller motstånd. Hon visste väl inte bättre hon heller.

Lördagskvällen avslutades i vanlig ordning med gemensam middag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag trivs i det här gänget.

Fördelen med bed and breakfast jämfört med vandrarhem är att man slipper städa efter sig. Så efter en rejäl frukost var det bara att packa ihop och dra hemåt.

Men än var det inte slut med kulturen. I Enköpingstrakten besökte vi Härkeberga kyrka för att beskåda Albertus Pictors verk, tillkomna ett halvt årtusende efter Odendisas sten, och ett halvt årtusende innan vi kom till Härkeberga. Tiden går.

Som vanligt blev det en lyckad helg. Stort tack till Kerstin, Börje och Rune, som planerat och genomfört det hela. Och tack alla ni andra som var med på turen.

/Tobba