Cykeläventyret som gav Johanna minnen för livet

– Det har varit berikande på så många plan. Jag har sett helt fantastisk natur, mött så mycket nyfikenhet och en fantastisk gästfrihet, berättar Johanna. Efter noggrann planering gav sig Johanna av från Gdansk i Polen den 11 juli 2016. Efter 31 dagar hade hon uppnått sitt mål då hon cyklade in i Aten, och då hade hon helt enligt plan cyklat 293 mil. Hon hade med sig all den utrustning hon behövde för att klara sig på egen hand, som tält och gaskök. De flesta nätterna tillbringades i tältet, men även hos de nyfunna äventyrsvännerna eller hos andra som bjöd in henne som gäst i sina hem. Vägen ner genom östra Europa gick genom Slovakien, Ungern, Serbien, Kosovo och Makedonien. Tanken med äventyret var att få uppleva flera länder och möta människor i andra kulturer. Hon längtade också efter en fysisk utmaning och att få uppleva vacker natur. 

Johanna fick möjlighet att genomföra äventyret då hon tilldelades Årets Äventyr-stipendiet på 40 000 kronor på Vildmarksmässan 2016. Hennes vinkel på äventyret övertygade juryn. Tanken var att få tillfälle att möta andra äventyrande kvinnor i samma ålder, för att utbyta erfarenheter om äventyr och friluftsliv. I varje land mötte hon upp en kvinna, och de genomförde ett äventyr tillsammans och tillbringade minst en natt i tält ihop. De kom snabbt in på viktiga ämnen och djupa samtal.

– Alla var fantastiska på sitt sätt. Jag är imponerad över att de direkt öppnade upp och delade med sig av sig själva. Vi pratade om livet och de erfarenheter vi har när det gäller familj, äventyr och kvinnans plats i landet. De hade alla sina historier, och jag kände att jag fick veta saker som man kanske inte ens får veta av sina närmsta vänner, berättar Johanna. Dessa möten gav henne nya insikter om hennes eget liv och en djupare förståelse för det land hon vistades i. Men äventyret var inte alltid enkelt och lättsamt. Johanna upptäckte att hennes förutsättningar såg annorlunda ut än för de kvinnor hon mötte, vilket kändes ledsamt. 

– Det kan låta uttjatat men jag känner mig så priviligierad. Vi har kommit så långt gällande många saker i Sverige. I andra länder, speciellt utanför EU, finns en misstro till styret i landet. De känner att de sitter fast, att det inte lönar sig att utbilda sig för att det inte leder till ett välbetalt jobb, menar Johanna. 

Äventyret var också en utmaning rent fysiskt ibland. I Polen var det mycket regn och blåst som ställde till det tillsammans med ömma hälsenor. Emellanåt fick Johanna jobba mentalt för att övertyga trötta ben att trampa vidare. Det fanns även kvällar då hon kämpade mot klockan för att hitta någonstans att slå upp tältet innan mörkret kom. Men de positiva erfarenheterna vägde över, som de spontana mötena med lokalbefolkningen i de olika länderna. Johanna berättar om när hon var i Kosovo i en by på gränsen mot Makedonien med en av kvinnorna, Uta. De frågade en man om de fick tälta på hans gård, men det gick inte alls. Istället bjöd han in dem i sitt hem, som gäster. 

– De hade ingenting kvar. De kunde inte skicka barnen till skolan, men de var nyfikna på mig, på vad jag tyckte om Kosovo och de bjöd av det lilla som de hade, berättar Johanna. Den här upplevelsen och liknande har gett Johanna perspektiv på tillvaron i Sverige.

– Så många människor har öppnat upp sitt hem, gett av sin tid och generositet. Vi i Sverige har det så himla bra, men trots det lever vi mycket i våra egna huvuden ibland och försvinner ner i våra tankar. Det har fått mig att fundera på vad det är som egentligen ger en människa lycka, säger hon. I sommar ska Johanna till Albanien för att guida en grupp cyklister. När det gäller större äventyr har hon inget planerat inom närmsta framtiden, eller rättare sagt, inget bestämt. Hon är sugen på att cykla mer off-road, och drömmer om norra Iran, Armenien och Georgien. Fortfarande finns viljan och nyfikenheten att se nya länder och uppleva andra kulturer. 

» Så många människor har öppnat upp sitt hem, gett av sin tid och generositet. Vi i Sverige har det så himla bra, men trots det lever vi mycket i våra egna huvuden ibland och försvinner ner i våra tankar.
Det har fått mig att fundera på vad det är som
egentligen ger en människa lycka« 

I Johannas blogg på www.adventshare.se kan du läsa mer om äventyret: 

”När jag kom fram till Aten efter mina nästan 3000 km på cykelsadeln var det med en tudelad känsla, samtidigt som jag var glad och stolt över att ha avklarat mitt äventyr översköljdes jag av en tomhet. Helt plötsligt låg all min planering liksom mitt händelserika och upplevelsefyllda äventyr bakom mig. Men oavsett känsla hade jag lyckats med mitt genomförande, jag hade cyklat från hav till hav, korsat sju länder och haft ett äventyrsmöte i respektive land!” 

Text: Cathrin Larsson