Skogsmullekollo

Febril verksamhet möter oss vid Frestatorpet i Upplands Väsby. En så kallad A-bro ska byggas över det närliggande diket och alla som vill prova att åka över står snart i kö på varsin sida.
– Håll i dig hårt nu, ropar ledaren som skickar iväg nästa barn.
Koncentrationen är hög, det här är lite spännande, det märks.

Skavsår

Lite längre bort, vid eldstaden, sitter ett gäng och täljer. En liten kille visar upp sina skavsår han fått under veckan, skavsår i händerna av allt täljande. Det är helt uppenbart den mest populära aktiviteten, marken är full av små träflisor och antalet färdigtäljda trollspön som vi får se är förbluffande. Barnen har svårt att slita sig när ledarna försöker samla ihop dem för en överaskningsutflykt i skogen. Idag är sista dagen och Skogsmulle ska komma på besök med lekar, fika och present. Men de vet förstås inte barnen, som bara vill tälja ”en pinne till, snälla…”

– Det är klart att vi har en grov planering vad vi ska göra varje dag, men ärligt talat är det ingen idé att planera för mycket, säger Ola Gustafsson som är en av idémakarna bakom Skogsmullekollot. 

– Barnen hittar själva på så mycket de vill göra och då är det bättre att vara lyhörd och uppmuntra deras initiativ.

Första men inte sista

Det här är första gången Friluftsfrämjandet i Upplands Väsby anordnar skogsmullekollo, men det är inte sista.

– Det har varit en succé, för alla inblandade. Barnen har älskat det, föräldrarna är glada att barnen får vara ute och göra något roligt på sommarlovet och vi ledare har också haft härliga dagar här ute, säger Ola.
Att hitta ledare till tre vardagar i juni är förstås inte självklart. Upplands Väsby har använt ungdomarna i sin TVM-verksamhet som hjälpledare, de har ju också sommarlov och ledig tid. Huvudledarna är både pensionärer och egna företagare, och någon har också tagit semester för att kunna vara med.
– Vi upplever att det faktiskt kan vara enklare att hitta ledare för några koncentrerade dagar än en hel termins skogsmulleträffar, säger Ola.

Årets Skogsmullekollo var bara tre dagar långt, för att testa idén och se om den fungerade bra. Det gjorde den. Nästa år blir det eventuellt lite längre dagar.

– Det är svårt för föräldrarna att hinna hämta till klockan 15, då vi slutat i år, säger Ola Gustafsson. Och barnen är inte trötta, låter vi dem leka mycket fritt på slutet av dagen orkar de glatt en timme till. Det finns ju så mycket att göra här, säger Ola och sveper med armen ut mot skogen.

Skogsmulle kommer!

På väg mot det hemliga Skogsmulle-mötet får barnen i uppgift att hitta olika saker, som en blå blomma, en kotte och något som luktar starkt. Alla är djupt delaktiga och springer hit och dit för att leta.

Plötsligt visar sig Skogsmulle i skogsbrynet och alla springer för att möta hen. Även om barnen på Skogsmullekollot är lite äldre än Skogsmullebarn vanligtvis är, är det tydligt att Skogsmullefiguren har en stark dragningskraft. Många vill gå nära, dra i svansen, hålla handen och berätta om sina upptäckter och äventyr.
På vägen tillbaka leker vi ”gömma dockan” så bra att det till slut blir svårt att hitta Skogsmulles gömda docka. Inte ens killen som gömde den kan hitta den igen.
Till slut lyckas vi och beslutar att det är dags att återvända till lägerelden. Där väntar popcorn poppade över öppen eld, jordgubbar och en fin Friluftsfrämjartermos som avslutningspresent till varje barn.
Alla är förstås övertygade att de ska komma tillbaka nästa år.
– Det här är det roligaste som finns!