Skogsmulle för alla barn

AV: Cathrin Larsson

– KOM OCH TITTA! säger Fred, och tar min hand. Han och de andra barnen i gruppen har sprungit iväg från Mulleplatsen där vi nyss fikade. Nu släpar de omkring på tunga grenar, i färd med att bygga en koja. Tillsammans hjälps de åt för att resa grenarna mot en liten tall.

På Enhörna Friluftsgård utanför Södertälje anordnas varannan lördag Skogsmulle för barn med funktionsnedsättningar. Det var Freds mamma Ewa Palm som startade verksamheten, efter att ha sett hur bra Fred trivdes i sin förra Skogsmullegrupp. Men han var inte redo för att gå vidare till nästa nivå och Ewa tänkte att det måste finnas fler barn som Fred. Hon utbildade sig till ledare och startade upp verksamheten under våren 2016. Hon har fått ett starkt stöd från Friluftsfrämjandet.

– Det är en sådan bra förening, vad man står för. Det är sant det man pratar om: ett friluftsliv för alla. Så känns det verkligen, säger Ewa.

Målsättningen är att alla i gruppen ska lära känna varandra och naturen, i sin egen takt och utifrån var och ens förutsättningar. De är i dagsläget tre ledare och en hjälpledare. Varje barn har också en anhörig med som kan hjälpa ledarna att förstå barnets behov.

»Det är sant det man pratar om: ett friluftsliv
för alla. Så känns det verkligen.«

– De här barnen lever här och nu. De kan ha haft en tuff start på dagen, så beroende på dagsform så anpassar vi dagens aktiviteter och hjälps åt för att lösa eventuella hinder, säger Ewa.

I barngruppen finns bland annat funktionsvariationer som utvecklingsstörning, autism, ADHD och svårbehandlad epilepsi.

– Barnen är ju personligheter, inte sina diagnoser. Vi ber föräldrar som är intresserade att komma och prova, för att se om det kan passa just deras barn, säger Ewa.

De är alltid på samma plats och inte fler än tio barn, eftersom det är viktigt med struktur och lugn i gruppen. Barnens åldrar varierar från sju till tolv år, då de utgår från den utvecklingsmässiga åldern och inte den biologiska. Alla moment är tydliga och upprepas om och om igen.

– Barnen tröttnar inte. Det är vi vuxna som tror att det måste vara nytt och spännande hela tiden, säger Ewa.

Dagens lärdom

Dagens tema är allemansrätten. Ledaren Mia Radakovitz har smugit runt i skogen och gömt mjukisdjur lite här och var. Hon pekar i rätt riktning och en ivrig jakt börjar. Första djuret ligger bakom en stor sten. Det är en mjukis-kanin med en blodig tass.

– Men vad är det här? säger Mia och tar upp ett lock till en konservburk som ligger bredvid.

– Kaninen måste ha skurit sig på den! Kan ni hjälpa till att sätta ett plåster på såret? Simon får hjälpa till att plåstra om tassen. Sedan fortsätter sökandet efter fler skadade djur. En mus har trillat ner i en konservburk, en älg har trasslat in sig i ett snöre och en groda har hoppat in i en plastpåse. Dagens lärdom blir tydlig för barnen: släng inte skräp i naturen, och plocka upp det du hittar.

Alla sinnen tränas

Ute i naturen utmanas motoriken när de klättrar över stock och sten.

– Det behövs ingen sjukgymnastik. Det här är perfekt träning för alla sinnen. Här finns ingen aktivitet eller rörelse som distraherar. Skogen inger lugn och ro. Min son Fred fladdrar lätt iväg, han behöver någon som styr in honom. I skogen känner jag mig fri, och han är fri. Man behöver inte akta sig för bilar eller trafik, berättar Ewa. Det finns också sociala fördelar.

– De får kompisar, i den mån de behöver det. Annars kan de vara den ”udda figuren”, som man kan känna i andra sammanhang, säger Ewa.

Anette Andersen är mamma till Mimmi. Hon skrattar när hon ser Mimmi och Karl tumla runt i en brottningsmatch. Förutom att Mimmi får vänner så lär hon sig också att vistas i naturen. Som förälder betyder det mycket för Anette att ha en aktivitet som de kan gå på tillsammans. Att allt är organiserat gör att hon kan släppa taget en stund.

– Är man förälder till ett barn med funktionsnedsättning så har man mycket att hålla koll på. Man har kontakter med vård, kommun, skola … Att bara kunna komma hit och vara med, det är en lättnad! berättar hon.

Ewa håller med om att det kan vara en utmaning att vara ”funkisförälder”.

– Barn med funktionsnedsättningar kan uppleva många hinder i vardagen. Man är van att få kämpa. Det föräldrarna behöver är en push att komma ut i naturen, de ser det som ett stort hinder. Men det behövs bara sköna kläder och fika. Det är inte svårare än så, säger Ewa.