Från 0–100 i cykelskogen

Text: Karin Hylander Foto: Anders Andersson

En tisdagskväll i friluftsområdet Borgen i Värnamo. Nioåringar som balanserar på två hjul på fuktiga berghällar, sjuåringar som fräser fram med blåbärsriset piskande mot vaderna. Tvära inbromsningar, framhjulslyft och en havererad bakväxel. Närvaro, utomhusglädje och gemenskap.

– Det känns roligt och spännande varenda gång jag ska hit för man vet aldrig vad man kommer att få göra. Nu har jag lärt mig hoppa! säger elvaårige Vincent Hallberg, som köat i flera terminer innan han fick en plats på cykelskolan i höstas.

Tävlar bara i största leendet

Det var här, på Borgens utmanande stigar, som SM i mountainbike hölls i fjol och i förfjol i disciplinerna XCO (Olympisk distans) och XCE (Sprint). Men i kväll finns här ingen tävlingshets, inga vinnare och förlorare.

– Vi tävlar inte i något annat än det största leendet, säger cykelledaren Marcus Melin.

Uppdelningen i grupper efter färdighetsnivå handlar därmed om att alla ska ha så kul som möjligt, inte om någon form av toppning. Marcus Melin drog, tillsammans med några ledare, igång aktiviteten för ett par år sedan. De har sedan dess sett hur intresset för cykling i skogen har ökat explosionsartat.

– Cykelskolan startades inför våren 2016 och blev snabbt oerhört populär. Våra barn tränar alltså på samma bana som världsstjärnor som Jenny Rissveds tävlar på.

Det har inte minskat intresset för MTB i Värnamo. Första terminen kom trettio killar men med tiden har allt fler tjejer anmält sig, kanske även det en »Rissveds-effekt«. I början marknadsfördes aktiviteten, bland annat på sociala medier, men man har slutat med det. Det finns ändå ingen möjlighet att ta emot fler barn just nu. När magasin Friluftsliv hälsar på håller man på att utbilda fler ledare för att kunna välkomna fler cykelsugna.

– Genom att vi kör på vardagskvällarna blir det lite lättare att få tag på ledare, säger Marcus.

– Än så länge kör vi ledare efter eget huvud men upplägget är ungefär detsamma i alla grupper och vi har börjat sammanställa en »läroplan« för cykelskolan, säger marcus ledarkollega Dahn Haag.

De har märkt av en efterfrågan på cykling även för ungdomar och vuxna men det har det, än så länge, inte funnits resurser till. Dock har den lokala cykelklubben nyligen startat en ungdomsgrupp dit cykelskolans elever kan slussas när de blir tonåringar. Friluftsfrämjandet planerar också för att bredda verksamheten i år.

Säkerheten främst

Strax före 18 på tisdagarna fylls parkeringen på Borgen av bilar. En del föräldrar och småsyskon på springcyklar – sugna på att snart få bli stora cykelskolebarn de också – stannar där. Men eleverna i cykelskolan greppar styrena så fort deras mountainbikes är nedtrass lade från cykelhållarna och drar iväg. Iväg till gruppen, iväg ut i skogen! Där väntar övningar av alla de slag. För de allra färskaste cyklisterna har man byggt upp en teknikbana där de får öva balans och bromsteknik.

– Det gäller att läsa in gruppen och se vad de klarar av. Vi tänker först och främst på säkerheten och anpassar nivån efter varje deltagares färdigheter. Vi ser alltid till att det finns ett lättare alternativ om inte alla i gruppen vill testa ett svårare hinder, säger Dahn.

Efter första terminen brukar barnen vara mogna för lite smalare stigar och brantare backar. Därefter ökar tempot och utmaningarna efterhand med tuffare upp- och nedfarter, vippbrädor och hopp- och droppteknik. Dock håller man sig så mycket det går nära marken, även för de mest avancerade eleverna.

– De stora hoppen kräver väldigt bra teknik. Vi har valt att inte gå högt i luften för att minimera riskerna, säger Marcus. Det har inte blivit några allvarligare skador. Ett och annat skrubbsår blir det och som värst har någon tappat andan.

Tjat med gott humör

Friluftsfrämjandet i Värnamo är fokuserat på barn- och ungdomsverksamheten. Under de två år cykelskolan har varit igång har man samtidigt ökat sin knytte-, mulle- och strövarverksamhet. Basen för alltihopa finns på Borgen, som ägs av en kommunal stiftelse men där tre föreningar tillsammans står för driften. Förutom Friluftsfrämjandet är det Orienteringsklubben Stigen och Apladalens Löparklubb. Även om cyklisterna i cykelskolan är många och far fram fort har Dahn och Marcus bara fått positiva kommentarer från de andra motionärerna och klubbarna.

– De uppskattar att cyklisterna är här eftersom vi har röjt upp gamla motionsspår och byggt spångar där det är sankt, säger Marcus. Att lära sig hur man tar hänsyn till andra, både när man cyklar på vägar och ute i skogen, ingår förstås i undervisningen precis som kunskaper i hur man ska cykla för att inte göra åverkan på skogen. Och så var det förstås det här med att en riktig cyklist sköter sin cykel …

– Framför allt de äldre får lära sig hur man tar hand om sin cykel med att tvätta den och smörja kedjan. Föräldrarna försöker vi också lära. Där handlar det om att hålla ordning på barnens cyklar så att vi ska slippa stå ute i skogen och meka för mycket!

Men »tjatet« sker förstås med gott humör, annars hade cykelskolan knappast varit så populär. Fokus ligger alltid på glädjen i att cykla och lära sig nya saker. Som Gustav Görsson, snart 8 år, uttrycker saken:

– Jag är proffs på att cykla! Nu kan jag cykla uppför jättebranta backar. Förra gången var det en som var så brant att man nästan cyklade upp och ner en liten stund – men jag klarade det!