Barnasinnet kvar

– Kom alla snöstjärnor, nu är det dags att leka! Den lilla flocken barn samlas kring Evis Engman, som när leken väl drar igång är den som är snabbast runt mellan konerna. Att stå bredvid och titta på är inte den typ av ledare som Evis är.

– Det är så härligt att jobba med barn. De är så sugna på livet fortfarande, öppna och nyfikna. Många vuxna verkar bara vilja få dagarna gjorda. Med barn får man fortfarande upptäcka.

Det var 50 år sedan Evis själv var barn, ett alldeles nyfött sådant i alla fall, och funderar på ett födelsedagsfirande utomhus på något sätt, helst i kängor.

– Naturen är på riktigt. Jag är uppvuxen med naturen som skafferi, där man plockade bär och svamp, men för mig är den också för nöjes skull. Det var faktiskt genom Skogsmulle jag själv upptäckte det perspektivet på naturen, att det också är en fantastisk lekplats.

Startade Faluns första I Ur och Skurförskola

För 25 år sedan var Evis Engman med och startade Faluns första I Ur och Skurförskola, I Ur och Skur Berguven, och naturen och utomhuspedagogiken har gått som en röd tråd genom hennes yrkesliv. Numera återfinns hon på Naturskolan i Falun, men Friluftsfrämjandet har hon aldrig lämnat.

– Många är ju ledare för barngrupper för att de själva har små barn. Mina döttrar är tonåringar sedan länge, men jag är kvar med barnen. Jag får så mycket livsglädje och upptäckarlust av dem. Det är värt mycket och jag vill gärna bidra till att lägga grunden för en kärleksfull relation till naturen.

Även om Skogsmulle är ett starkt barndomsminne var det genom jobbet som förskollärare Evis Engman på riktigt lärde känna Friluftsfrämjandet. Nu, nästan 30 år senare, har hon varit ledare för samtliga Friluftsfrämjandets barnaktviteter och hävdar bestämt att det inte går att välja vilken som är roligast eller mest inspirerande.

– Det är verkligen så att alla åldrar har sin charm. Och omväxling förnöjer. När Evis började arbeta på förskola i början av nittiotalet reagerade hon på att inomhusaktiviteterna var noga planerade och uppstyrda, med tydliga mål och syften. Ut gick man däremot ”bara” för att leka.

»Naturen är en neutral mötesplats där vi får chans att bli mer jämlika. Att få möta människor lite utanför deras vanliga sammanhang, i hemmet eller på jobbet, ger ofta väldigt mycket.«

– Det är klart att den fria leken också är väldigt viktig, men varför kan man inte vända på det ibland? Att leka fritt inne och ha en planerad aktivitet utomhus? Jag tycker jag fortfarande ser det hos många förskolor, ut går man för att springa av sig och få lite frisk luft. Utomhus tappas ofta det pedagogiska perspektivet bort. Att naturen och utomhuspedagogik inte används mer i förskolor och skolor tycker Evis Engman är synd.

– Naturen är ju den optimala utvecklingsmiljön för barn. Vi är gjorda för att vistas i naturen, och det vi lär med kroppen, det glömmer vi inte.

Skidlek

Runt oss där vi sitter surrar Friluftsfrämjarledare och deras familjer på den årliga Ledarveckan Vinter på Idre Fjäll, ett arrangemang som funnits och vuxit i över 20 år. De tio senaste av dem har Evis och hennes döttrar, som nu är 16 och 18 år gamla, varit stamgäster. Numera är hon själv ledare på ledarveckan och åker längdskidor med barn på och runt omkring Idre Fjälls skidstadion. Men hon kallar det inte skidskola, utan skidlek.

– Det är lätt att det blir rätt jobbigt och slitsamt att lära sig åka skidor. Jag vill leka fram kunskaperna. Vi har skidor på fötterna hela tiden, men vi jagar bollar, leker kull och annat som övar skidvanan men som inte blir trist eller jobbigt. Evis beskriver inte sig själv som någon skidåkare direkt, inte en sådan som nöter spår i alla fall, utan en som hellre går på tur. Sedan hunden Smilla kom in i familjen för sex år sedan har det dock blivit mer längdåkning, eftersom Smilla inte kan följa med i backen.

Utbildar nya barnledare

Sedan många år är Evis Engman också kursledare. Det betyder att hon utbildar nya barnledare i Friluftsfrämjandet.

– Att bli ledare i Friluftsfrämjandet är inte svårt och inte läskigt. Det härligaste är att man kan vara ledare på så många olika sätt. Någon tycker det är roligt och spännande med namn på växter och djur, en annan använder en massa pedagogiskt material, vissa går igång på att leka och mer fysiskt upptäcka naturen, någon kan trollbinda en barngrupp med bara en tuschpenna och en bit garn. Det finns inga rätt och fel. Jag brukar säga till mina blivande ledare att man får hitta sitt sätt att vara ledare, det som passar just en själv. Är man äkta blir det ofta väldigt bra.

När hon ser tillbaka på sina år i Friluftsfrämjandet är det människorna hon minns. Alla hon mött, lärt av och utvecklats med. Och alla barn och deras historier så klart.

– När man sitter med en barngrupp runt en lägereld kan man ofta få höra berättelser som annars inte kommer fram, saker de vanligtvis inte pratar om. Det kan vara ledsamma saker men också upplevelser eller tankar och funderingar de har. Och det tror jag barn mår bra av. Att vuxna har tid och ro att lyssna och att barnen då och då hamnar i sammanhang där de vågar och tar sig tid att berätta. Friluftsfrämjandet ser hon just som en sådan mötesplats, där människor med olika förutsättningar, bakgrund och vardagsliv kan mötas kring ett intresse för friluftslivet, i dess olika former.

»Det är så härligt att jobba med barn. 
De är så sugna på livet fortfarande.  Så öppna och nyfikna.«

– Naturen är en neutral mötesplats där vi får chans att bli mer jämlika. Att få möta människor lite utanför deras vanliga sammanhang, i hemmet eller på jobbet, ger ofta väldigt mycket. I friluftslivet blir många mer öppna, både barn och vuxna, och mötena människor emellan blir starkare. För henne själv har friluftslivet varit ett sätt att utöka livsutrymmet, att orka mer, att våga mer och på så sätt också växa som människa.

– I friluftslivet utmanas ofta våra gränser och vi måste göra sådant som känns jobbigt, svårt eller läskigt. Jag gick en klätterkurs där jag grät halva tiden men när jag hade klarat det, vilken känsla!