Lycka på två hjul

Text: Anna Smedberg och Cajsa Rännar Foto: Kristina Wirén och David Elmfeldt

Hon kommer susande i hög fart med cykeln, efter att ha cyklat ungefär en halvmil hemifrån, hit till Värsnäsgården som tillhör Friluftsfrämjandet i Kalmar. Ulrika Persson har ända sedan hon var barn i Linköping alltid tagit sig fram på cykel.

– Cyklat har jag egentligen gjort hela livet, men cyklat aktivt på det här viset, det har jag gjort i några år nu. Tidigare cyklade jag mest landsväg men nu är det skogen och mountainbiken som jag tycker mest om, som är roligast och som jag lägger mest tid på, säger Ulrika Persson. Ulrika har just varit i Idre och Trysil och fotograferat till en bok om mountainbike som Friluftsfrämjandet ger ut i år och som hon är delaktig i att producera.

– Vi fick riktigt härliga timmar på fjället i nästintill midnattssol på toppen. Det var verkligen en upplevelse! Och en rejäl kontrast till hemmacyklingen i Kalmar. Här är det antingen skogsvägar och stigar utan backar hon kör på mountainbike, eller platta landsvägar med racercykeln.

– När jag började cykla i skogen här fick jag höra att det finns ingen bra cykling i Kalmar. Det är bara platt och tråkigt. Och det är lite knepigt att hitta den riktigt bra cyklingen, det är det. Men den finns! Och den är jättefin! Det här gör också att många vill cykla med Friluftsfrämjandet i Kalmar.

– Vi hittar till den riktigt bra cyklingen och kan guida till områden som inte är så välkända. Det är många som bott här länge som blir förvånade över hur mycket fin cykling som finns i skogarna häromkring.

Bidrar till utveckling

Ulrika Persson har varit ledare i Friluftsfrämjandet i många år. När hennes dotter ville börja i Skogsmulle 2011 låg Friluftsfrämjandets barnverksamhet i Kalmar nere. Ulrika, som gärna ville att hennes dotter skulle få chans att uppleva Skogsmulle, såg till att vara med och starta upp den igen.

– Nu har vi Knopp, Knytte, Skogsmulle, Strövare och Frilufsare, alltså hela spannet från ett år till tolv år för barn som vill upptäcka naturen och vi har utbildat många ledare under de här åren. Och det känns såklart himla fint att få ha bidragit till det. Ulrika Persson var, som många andra, barnledare så länge hennes egna barn var intresserade men sedan släppte hon det och gick över till cykling på heltid.

»Vi hittar till den riktigt bra cyklingen och kan guida till områden som inte är så välkända. Det är många som bott här länge som blir förvånade över hur mycket fin cykling som finns i skogarna häromkring.«

– Många kommer i kontakt med Friluftsfrämjandet genom sina egna barn. När barnen blir större är det många som lämnar och inte är aktiva som ledare längre. Jag gjorde en annan variant. Jag startade upp en annan verksamhet i stället, och fortsatte vara aktiv. Det är det fina med Friluftsfrämjandet, att det finns en sådan otrolig bredd. Börjar det kännas som ”nej, nu har jag gjort det här” så finns alltid något annat att prova och utvecklas inom. Hösten 2016 startade så hon och en kollega mountainbikecykling för vuxna.

– Vi tyckte att det behövdes ett komplement. Ofta handlar cykling om klocka, tävling och startnummer. Särskilt här i Kalmar som har mycket fokus på triathlon, tävling och prestation. Ibland känns det som att alla i den här stan strävar efter att ha en nummerlapp på sig.

– Vi står för något annat, som inte handlar om prestation. När man cyklar i skogen med oss är bara upplevelsen i fokus. Det är klart att det ändå är svettigt och jobbigt och bra träning, men ingången till cyklingen och känslan efteråt är helt annorlunda. I år började Ulrika fundera på varför det var så få kvinnor med på turerna.

»Vi står för något annat, som inte handlar om prestation. När man cyklar i skogen med oss är bara upplevelsen i fokus.«

– Jag la upp en fråga om det skulle finnas intresse efter en ren tjejgrupp och det var väldigt många som hörde av sig, då gjorde jag ett försök nu i höst. Och vilken känsla det har varit!

– Vid första träffen ville jag bara att de skulle presentera sig lite, det blir ofta en bättre tur om man känner varandra litegrann, men det slutade med att alla väldigt öppet delade sina rädslor och farhågor inför cyklingen och varför de inte vågat cykla i skogen förr. En väldigt stark upplevelse och enormt bra för mig som ledare. Då visste jag ju precis vad jag skulle peppa och pusha dem kring. Första turen blev en två timmar lång personlig utveckling för många i gruppen. De fick prova saker de tidigare inte hade vågat, ta sig över mentala hinder och verkligen växa på sin cykel.

– Sedan har vi varit nästan samma grupp under hela hösten och det har varit grymt roligt att se alla utvecklas. Cyklingen är en så grabbigt dominerad sport att man kan behöva skapa de här utrymmena så att tjejerna kliver in och tar sin plats och får tillgång till samma upplevelse. När man kommit över den där första tröskeln kan man sedan ta plats på samma villkor, och det är såklart dit vi vill komma. Men vi är inte där än. Ulrika Persson gillar verkligen den starka känsla av gemenskap som cyklingen ger.

– Jag kan cykla jättemycket själv och kan tycka att det är skönt att trampa på i min egen bubbla. Men de bästa turerna är just de som man gör tillsammans med andra. Det är ren glädje. Och det är ju synd att hålla något för sig själv som är så himla kul! Därför är jag glad att jag i Friluftsfrämjandet får dela med mig av cyklingen till fler.

Mår bra av cykling 

Det är svårt att ta miste på hennes glädje för cykling när hon knäpper på sig hjälmen igen och hoppar upp på sadeln. Med full koncentration tar hon sig skickligt fram i terrängen i naturreservatet Värsnäs. Där cyklar hon gärna och ofta. Hon gillar när det är bökigt, stökigt och svårt. Att se upp för stenar och trädrötter passar utmärkt för att skingra tankar och hämta kraft.

– Du måste ha koll på vad som kommer framför dig. Det är väl det jag gillar mest med mountainbike, att det är här och nu. Jag kan inte fundera på vad som ska hända sedan eller vad som hände igår utan det är bara fokus och koncentration på det som händer här och nu som gäller. Cyklingen är en stor och betydelsefull del i hennes liv, för att må bra fysiskt men även mentalt. Efter en runda på hojen har hon fyllt på med energi och skingrat eventuella orosmoln.

– Cyklingen använder jag inte bara när jag är glad och lycklig och vill cykla utan det kan vara tvärtom också, att jag behöver bearbeta något. Jag kan nog hantera livets svårigheter med hjälp av en cykel.