Torpets historia

Torpet fann vi, Marie Olausson och Bettan Aspenlid, en söndag i maj 1992 då vi var ute och vandrade med vår lufsargrupp.

Det stod övergivet i skogen och saknade någon som tog hand om det.

Nästa vardag ringde jag till kommunen för att fråga vems det var och det visade sig vara kommunens. Vi fick arrendera mot att vi rustade upp. Vi fick ALU hjälp och taket på både ladugård och hus byttes ut. I maj 1993 hade vi målat om hus och ladugård och allt var så klart så att vi kunde inviga vår kaffestuga. Pengarna vi under årens lopp tjänat in på kaffet har vi renoverat vidare för.

Vatten finns i brunnen på gården och är jättegott.

Vi har haft så många roliga timmar med våra Mulle, Strövar och Lufsargrupper för att inte tala om alla skolklasser som varit på skolresa hit.

Det är enkel inkvartering med liggunderlag och sovsäck. Det finns ström i huset men bara en bänkspis med två plattor så maten får lagas ute på eldstäderna eller på Trangiakök. Det finns ett kylskåp inne i torpets kök.

Nere vid sjön går det bra att bada. Tänk på att vattnet är brunt så man får inte dyka, simma försiktigt. Här finns det ett vindskydd med eldstad intill.

Här bodde en Torparfamilj. Vi fick en berättelse från den ännu levande dottern i huset. Den finns att läsa inne i Torpet.

Två av barnen dog i TBC så också mamman och pappan. Huset blev sålt som sommarstuga 1972 innan kommunen löste in det i slutet av 1980-talet.