Smålandspostens artikel

I tidens anda skrev Smålandspostens reporter en utomordentligt detaljerad artikel om denna lokala händelse. Denne för oss okände reporter borde få en medalj postumt för beskrivningen av invigningen med så många namngivna personer och bakgrundsbeskrivningar. För oss blir det hela tillsammans med Yngve Anderssons bilder en värdefull historisk källa.

Nedan citeras hela artikeln, dock är rubriker (i fetstil) och avstånd mellan styckena tillagda för att den ska vara mer lätttillgänglig för dagens läsare. Vissa förklaringar är tillagda med *-tecken. Dåtidens tidningstexter var väldigt kompakta att läsa även om de var välskrivna.

Gösta Hahrs dröm
”Det var en gång, som det heter i sagan – i detta fall en vårmorgon för 21 år sedan – en kapten och familjefar som kom cyklande fram från Växjö över Stora Fylleryd. Han hade i sin tjänst förflyttats från Boden långt upp i norr till Kronobergs regemente, och nu var han ute i den honom sedan barndomsåren så kära Värensbygden för att söka en boplats över sommaren åt sig och de sina.

När han då från backkrönet därovan fick se Toftasjöns glittrande vatten, de mörka åsarna mot Stensjön och Viksjön med deras ljusa bokhultsband och en röd stuga närmast invid honom, kringgärdad av aplar och körsbärsträd, allt detta krönt av det i solen glimmande korset på Gårdsby kyrka, så kände han sig åter som hemma. För den vittfarne var det som om han kommit åter till sin barndoms lustgård, det fagra Hermanstorp vid Rottnens strand. Allt vad som då fröjdade hans barnasjäl och gav impulser för livet, återfann han här. Sjö och strand, skog och åsar, den röda stugan och kyrkans kors.

Här förstod han, att hans barn skulle som han få lyckan att fostras och växa upp i ett stycke av svensk natur, när den är som vackrast och sådan som vi älska den. Kärleken till naturen och bygden skulle skapa vakenhet och kraft samtidigt med ödmjukhet och offervilja.
Ett gott betyg för att sådden tidigt grodde ger följande vittnesbörd om:
Den lilla sjuåringen, tillfrågad i skolan under en hembygdslektion: ”Vad heter ditt land, Anna Maria?”, svarande genast utan betänkande ”Fylleryd”. Fosterlandskänslan var grundlagd. Vad som i barndomen heter Fylleryd, det heter nu Sverige.”

Stugan var öde och förfallen!
”Åren har gått sedan dess. Sagan har övergått mera till nutida verklighet. Kaptenen återbördades 1937 och 14 års bortovaro till Smålandsbygden, och vad var då naturligare än att han ville återse sitt sommarslott. Det låg då öde och förfallet! Men kvar var ”dungen där göken gol”.”

Friluftsgårdar skapades runtomkring
”Samtidigt spordes att runt om i landet med stöd av vittfamnande organisationen, som i år firar sitt 50-årsjubileum, Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande, skapades friluftsgårdar, skidstugor och sporthem. Karlskrona fick sitt sporthem till Alljungen, Karlshamn sitt vid Hemsjö, Jönköping sin stora friluftsgård vid Mullsjö för att nämna några mer närbelägna och varför skulle Växjö med sina natursköna och för friluftsliv ägande omgivningar vara utan? Här liksom där fanns det en ungdom som längtade ut till härdande liv i Guds fria natur för att pröva sina krafter på skidor, cykel eller till fots med kompassen i hand. Det fanns även många äldre som visste, att den sunda sport och det stärkande friluftsliv, som denna ungdom här ute i dessa skogar, sjöar, berg och backar kunde bedriva var vad de själva en gång lärt sig älska och sedan aldrig kunnat skiljas från!”

Stöd från många håll
”Med stöd av ungdom och äldre skreds till verket. Det gick ej utan motstånd. Men tack vare Friluftsnämndens anslag av tipsmedel, biskopens och stiftsnämndens tillmötesgående, stadsfullmäktiges intresse och värdefulla bidrag från Växjö-järnvägarnas förvaltning och lottorna såg det hoppfullt ut. Men fråga är dock, om det ej var Skidfrämjandets resoluta handtag i sista stund, som bragts saken i hamn.
Allt det ovanstående yttrades av förutvarande chefen för Kronobergs regemente, överste Gösta Hahr, när han i söndags stod på trappan till det nyss färdigställda sporthemmet i Fylleryd, Växjö stads första sportstuga – stod där för att förklara hemmet invigt. Kaptenen, som för 21 år sedan hade fångats av nejdens skönhet och stugans idylliska läge, var just han.”

Överstens sagoslott
”- När jag nu står inför mitt sagoslott i dessa förnyade gestalt, förnimmer jag, sade han, en varm glädje. Jag ser här den önskan uppfylld, som var drivkraften till mitt uppslag, den nämligen att så många som möjligt av Växjö stads söner och döttrar med denna gamla röda Smålandsstuga som fäste och samlingspunkt – en nutida avläggare fast i annan bemärkelse till den gamla bygdeborgen [*Fornborgen Gripeberg] vid Stensjön  – skulle få samma arv till ägo som en gång barnen i min saga. Må I alla, som här få en tillflykt och ett mål för färden, känna samma lycka, och må det fria, sunda idrottsliv, som här kan föras i skog och mark, skapa den kärlek till fosterlandet, utan vilken mångomtalad beredskap är av noll och intet värde och av vilken dock ytterst vår nations vara eller icke vara beror!”

Många var där
”Det var en hel del av stadens och ortens invånare, som hade sökt sig ut till Fylleryd för att bevista invigningshögtidligheten, och det hade väl kommit ännu flera, om inte förmiddagen hade hotat med regn. Där var – förutom överste Hahr – biskopen och biskopinnan Brilioth, översten och överstinnan Allstrin, verkställande direktören i Skidfrämjandet, kaptenen frih. Fleetwood m.fl., stadsfullmäktiges ordförande m. fl. På bänkar framför stugan och i gröngräset i backen invid slog man sig ned.”

En sund själ i en sund kropp
”Akten började med att kapten Ragnar Staaff, ordförande i Skidfrämjandets lokalkommitté, hälsade alla välkomna. Han riktade sig särskilt till biskopen och biskopinnan, representanter för stiftsnämnden, verkställande direktören i Skidfrämjanet, kapten Fleetwood m.fl. Med hänvisning till mottot ”En sund själ i en sund kropp” bjöd han sedan biskopen att tala för att giva själen något, innan man invigde detta hem, som ägnats kroppens sundhet.”

Medborgare i andens värld
”Sedan biskop Brilioth framträtt, sjöng man psalmen 396, andra och tredje verserna. Biskopen höll sedan en predikan med utgång från dagens högmässotext (Matt. 16: 12-20), som handlade om Petri bekännelse om vem människorna ansågo Kristus vara.
I början av sin predikan framhöll biskopen, att det är frestande att hålla sig blott till utanverken istället för det centrala och väsentliga. Livet är bräddfullt av oväsentligheter, av sådant, som kommer oss att glömma det väsentliga i livet. Att söka en förenkling i livet och låta naturen tala – däri kan ligga en stor sundhetskänsla, Men däri kan även ligga en fars. Man kan lätt glömma, att människan är en medborgare i andens värld.”

Annat tidevarv – annat luftstreck
”Det kunde synas märkligt, sade biskopen vidare, att vi en varm och solig högsommardag här uppe i Norden syssla med ord, som en gång sagts under ett helt annat tidevarv i ett helt annat luftstreck. Men bibeltextens ord rörde sig, framhöll biskopen, om ingenting mindre än en reflex av Den eviges ingripande i tiden, som den levande Gudens ingripande i människornas liv.”

Kristus en såsom en makt i nuet
”I fortsättningen poängterade biskopen, att vi ej kunde komma åt det väsentliga i livet genom fattiga ord. Det kunde synas märkligt, sade han, att vi skulle stå i dag vid sportstugan i Fylleryd och tala om Kristus såsom en samtida, en levande, en av makt i nuet. Men detta är just kristendomens stora hemlighet, att den ställer in Kristus även i det närvarande.”

Vad är vårt livs uppgift?
”Vi veta ej, varifrån vi kommit, huru vi blivit till, vad som är meningen med alltsammans, vad som är vårt livs uppgift. Vi söka också efter tydningen av det ondas gåta. Men Kristus ger svaret på en fråga, den djupaste frågan, frågan om livets mening och mål, om livet och döden, om frälsning och salighet. Vi få dock ej ett svar, som vi kunna utlägga. Hans svar ligger i den personliga frågan: ”Vem säger du mig vara?” Om vi hängiva oss åt honom, ger han oss lösningen på livets gåta och även den rätta platsen i sin faders rike.”

Ett varmt tack från överste Hahr
”Efter biskopens predikan, som man lyssnade till med stor andakt, sjöngs en psalm, och sedan framträdde överste Hahr och höll det ovan återgivna talet. Han slöt med följande ord:

- Med ett varmt tack till alla dem, som verkat till fullbordan, främst härför utsedda kommittérade med kapten Staaff och arkitekt Boberg i spetsen, stiftsnämnden, Växjö stadsfullmäktige, ungdoms- och idrottsorganisationer, rektorer och skolstyrelser, tidningspressen, järnvägsförvaltningen och lottor, entreprenörer och arbetare vid bygget samt icke minst Skid- och friluftsfrämjandets styrelse och dess här närvarande verkställande direktör förklarar jag på denna idrottens dag härmed denna Växjö skidfrämjarens och friluftsfolkets röda stuga invigd. Må alla de, åt vilka den nu upplåtes, veta att väl förvalta och vårda den ansvarsfulla gåva, som lagts i deras händer!”

Hurrarop, sång och medaljer
”Överste Hahr slöt med ett leve för den röda stugan och sporthemmet i Fylleryd samt dess framtid. Efter hurraropen sjöng man ”Du gamla, du Fria”.

Överste Hahr överlämnade sedan Skidfrämjandets förtjänstmedalj i silver till kapten Staaff, Skidfrämjandets ledande kraft i staden och primus motor i det lokala arbetet för stugans iordningsställande. Vidare överlämnade han samma medalj till arkitekt Paul Boberg, stugans arkitekt, som – sade han – ”så väl hade förstått att föra samman sporthemmet och bygdegården”. Ytterligare gav han en plakett till stiftsjägmästare Seth Grönqvist för alla den välvilja och hjälp, som stiftsnämnden och han själv visat och lämnat för upplåtelse av både mark och stuga.”

Kapten Staaff tackar för bidragen
”Till sist tog kapten Staaff till orda och framförde ett tack till alla, som haft med sporthemmets tillkomst att skaffa och som lämnat bidrag kontakt eller in natura, främst överste Hahr, vidare biskopen och stiftsnämnden, staten (för tipsmedlen). Skidfrämjandet, donatorerna (Växjöjärnvägarna, lottorna, fabrikör S Malmqvist, I 11:s idrottsförening, Gymnasistföreningen, Heimkorskår [Röda Korset*], Järnbolaget och firman Bröderna Andersson [pappershandel*]), leverantörerna och hantverkarna samt sist men inte minst arkitekt Paul Boberg , som gjort ett stort arbete för att han skulle vinna trivseln i stugan.”

Friluftsnämnden tar stugan i sitt hägn
”Kapten Staaff överlämnade sedan hemmet bastanta nyckel till ordförande i Växjö stads friluftsnämnd, expeditionsföreståndaren Oscar Magnusson – denna nämnd övertar nu stugan i sitt hägn, dock med fortsatt samarbete med Skidfrämjandet.

Hr Magnusson underströk det tack, som hade uttalats åt olika håll och uttryckte en förhoppning, att detta sporthem skulle bli en tillflykt för alla, både unga och gamla, både sommar- och vintertid.

Så var den vackra akten till ända. Hemmets dörrar öppnades, och allmänheten tog det i betraktande. Och det var säkert inte mer än en mening, som uttalades: att man hade gjort ett trivsamt sporthem, som säkert kommer att få många gäster. Under akten gol göken gång på gång i väster. Det får väl uppfattas som ett gott omen – västergök är ju bästergök …”