Vandringsrapporter 2022

Onsdagen den 10 augusti fick Sjöbergs fäbod kvällsbesök. Vi var elva vandrare och tre rullstolsburna, som kl 17
samlades vid bommen i Vallhov för att ta oss an den ca 2,5 km långa sträckan fram till fäboden. Som vanligt vid
våra besök hos Sjöbergs är vädret det bästa tänkbara. Vi sitter på tunet och ser ut över åkrar och skogsbryn
med stugan intill så fint prydd med röda pelargoner. Ewa Eklund berättade om att fäboden har blivit en del i
skolans undervisning, då elever i de lägre åldrarna en dag i maj får vistas på fäboden och lära sig utföra en del
av de sysslor som förekom där. Efter att vi avnjutit vår medhavda matsäck och skrivit våra namn i fäbodens
gästbok var det dags för återfärd. Detta var den andra vandringen i år, där även rullstosburna kunde delta.                       Vid pennan, Kristina 

Lördag 13 augusti Vandring i Torsåker ca 9 km. En av de varmare dagarna i augusti stod vi fem kvinnor och lika
många män på parkeringen i Malmjärn för att ta oss upp till Klocksberg ca 4 km. Ronald, dagens ledare, ledde
oss genom en omväxlande vacker terräng i till en början i svagt motlut men mot slutet brant uppför till toppen
på berget. Att Torsåker är en vacker byggd kunde vi konstatera, där vi stod och hade milsvid utsikt. Lunchen
intogs nedanför toppen i lite skugga. Efter lunchen fram till Gammelgården hade vi en behaglig vandring svagt
nerför, där vi passerade stugan, som varje år blir en tomteverkstad och dit barnfamiljer en kväll i december tar
sig för att barnen ska få se hur tomtarna jobbar för att bli klara med alla julklappar till jul. Vid Gammelgården i
Torsåker, som är ditflyttad från Stenshyttan, hade vi en längre vattenpaus innan vandringen fortsatte ner mot
startplatsen vid Malmjärn.

Söndag 21 augusti, vandring från Rökebo till Rosenbergsstugan tur retur ca 13 km. I en lättgången terräng,
rustad för både vandring och cykling, var vi 15 vandrare som ”över lingonröda tuvor och villande mo” och
ibland på skogsvägar tog oss till Rosenbergsstugan, där en till vandrare anslöt till lunch. Rosenbergsstugan har
rustats både på utsidan, med ny grillplats och bänkar, och på insidan med nymålade väggar och numera också
fungerande eldstäder. På tillbakavägen passade vi på att ta vårt eftermiddagsfika vid Lövtjärn, innan vi tog oss
an spurten. En fin vandringsdag, där det hittades både kantareller och blåbär och konstaterades att lingonåret
blir fint.

Övernattning Norrsundet- skulle regna massvis på natten med varning på SMHI så vi gjorde om till endagsvandring och klarade oss från regn. Fick kritik för lång omväg vid bilförflyttningarna p g a att vi gick från A till B. Svårt att skapa någon annan intressant endagsrutt i Norrsundet tycker jag. Andra kanske hade varit nöjda med en liten rundtur runt byn bara. Det var i övrigt mycket rolig stämning i gruppen med både svampplockning och havtorn hälsar Olof Larsson

Söndag 4 september vandring i gruvmiljö, Hofors

Ingen vandring efter Gästrikeleden, men en mycket intressant vandring på nya stigar. Startade vid Råbacka där Eva mötte upp för att visa oss vägen vidare. Historisk vandring där spår av forna tiders malmbrytning så långt tillbaka som mitten av 1600-talet finns kvar. Handgrävda kanaler visade behov av vatten för olika ändamå, otaliga gruvhål, de flesta idag inhägnade med höga staket, bra då tragiska olyckor har hänt med folk som har ramlat över kanten. Väl framme vid Stollen/ Storberget väntade en grilleld med frestande korvgrillning som Främjandet bjöd på. Där fick vi också en ingående och berättelse om hur arbetet kunne gå till vid malmens brytning och transport i en tid där både muskelkraft och uppfinningsrikedom var nödvändig. En stuga innehållande utställing från dessa år fann många av oss 24 deltagarna väl värd att titta in i. Vandringen fortsatte upp mot klätterväggen där andra rasten intogs. Ingen hade rep ock karbinhakar med sig , hi hi... så klättringen får anstå. Gör gärna ett besök till Stollen/Storberget med möjlighet till guidning i gruvgångar, barnen brukar finna det mycket spännande. 

Vi vände tillbaka till Råbacka och bilarna med nya intryck och historier att minnas.Vid penna, Ildri

En långvandring på 16 km i trakter som beboddes av svedjefinnar och skogsfinnar från 1500-talet, därav överskriften. Start vid Smedjan i Jädraås, korsade Jädraån via hängbron och vandrade östöver, dels på flygsandåsen för att sedan passera försöksplanteringar gjorda av SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Olika trädslag planteras och följs upp för utvärdering med avseende på gödsling, markberdening med mera. Att vandra längs med Jädraån som vi gjorde en del av tiden är en fin upplevelse. Det upplevs som om ån rinner där nede i en ravin, (Jädran) vi går högt där uppe och skymtar vattnet mellan gröngula löv, på vissa branta ställen når inte trädtoppena upp till oss. Så var det finnmarkerna då, vi passerade Gammelboning och Mansikamark för att rikta in oss mot Ulvtorp, en av Gästriklands ändsta finnbyar med anor från slutet 1500-tal. Det var svedjefinnar som slog sig ned först. Vi rastade vid Ronto där ett stort vindskydd med eldstad välkomnade de 11 hugade som hängde med idag.  Efter lunchen vek vi in på Gästrikeleden och följde den tillbaka till Jädraås och Smedjan. Torrt och fint underlag på hela vandringen, kanske kändes inte de 16 km lika långa som vi befarade. Kristina ledde vandringen, Ronald (kökarl) såg till att ingen vek av från gruppen, vid pennan, Ildri

 

Onsdag den 14 september var det dags för en vardagsvandring i Jäderfors. Regn hade utlovats men onsdagen kom och inget regn, vilket vi sex vandrare uppskattade. Bernt Stenlund från Jäderfors guidade oss på skogsstigar, som förde oss till flera historiska platser. Kolning i dessa trakter förekom i stor utsträckning under 1600-1800-talet. Vi fick se och lära oss skillnad mellan liggmila, den äldre typen, och resmila, den nyare varianten. Flera kojruiner kunde vi också upptäcka, som vittnade om att det hade varit en kolarkoja, där kolaren vistades under den tiden kolmilan brann. Vi fick också lära oss hur Jäderforsbönderna med olika lägen eller färger på stenar hade märkt upp gränsen för sin skogsareal. Var korsnäbbarna håller till på vårkanten vet vi alla som var med på turen. Vandringen gick till Landtjärn, där den medhavda lunchen intogs. På stigarna tillbaka till starplatsen, som var vid idrottsplatsen, hittades en hel del nyuppstickande kantareller. En mycket uppskattad vandring av oss deltagare.

Vid pennan Kristina

Idag vandrade vi runt Hillesjön med Gävle lokalavdelning som värd. Vi var 7 vandrare från Sandviken och 23 från Gävle, alltså 30 stycken totalt. Vandringen gick efter en utmärkt slinga runt sjön och mätte 12 km. Lite snårigt bitvis men inte så blött som vi befarade hälsar Bengt Lindblom

Kungshögsslingan- många från trakten, roligt med många nya, det annonserades i Österfärnebo  men det stod inte längd på sträckan i annonsen. Två  personer fick gena lite men alla kom fram i tid, en lång sträcka på 18 km.

 Några år i början av 1960 var Bårhällarna sommarviste för Harry Hansson från Fors. Där hade han sitt tält och där finns ännu många minnen från hans tid. Harry Hansson dog 2021 och hans gravsten står efter leden, men Harry är begravd i Gysinge. Minnen efter honom finns i form av installationer gjorda i sten och trä i närheten av leden.

På vandringen deltog 12 personer, den äldsta 83 år. Sträckan på ca 17 km gick över Rödängsgruvorna upp över Bårhällarna och Kungshögshällarna, ner till Kungshögsfäbodar och vidare efter en kort tur in i Dalarna till målet vid Ulvkisbosjön. Trevlig vandring i fint väder.

Vid pennan, Olov Larsson, Joakim Helmbrant

Dagens vandrg från Fjällberget, Hofors till Stenshyttan/Dammsjön samlade 17 deltagare + en vovve, 12 km. Höstfärgerna tävlade om att överträffa varandra . Björktjärnen och Djuptjärnen förstärkte intrycket med träden som speglade sig i blankstilla vatten. Framme vid Stenshyttan vandrade vi åter på historisk mark, runt 1560 fanns en hytta här som drevs av två bergsmän, drygt tjugo år senare även en hammarsmedja. Kristina visade på och berättade om den gamla byskolan, ett klassrum där barnen i olika åldrar undervisades. 

Lunchen idag intogs vid Dammsjön, så var det dags att vända näsan mot Fjällberget igen.  Björktjärnen fick bli platsen för eftermiddagskaffet, här passade Kristina på att gratulera våra två senaste utbidade vandringsledare  med var sin mössa. Lite regn fick vi mot slutet av vandringen, det är ju höst i alla fall. Vid pennan, Ildri