Riskanalys

Riskanalys långfärdsskridsko Huddinge lokalavdelning i Friluftsfrämjandet

Verksamhet: Föreningen organiserar ett trettiotal ledarledda långfärdsskridskoturer årligen på mindre sjöar, större sjöar och saltsjöis. Dessutom organiseras under försäsongen november-december träningsåkning på konstfrusen bana. Färdmedel till turerna är oftast egna bilar, men resa med kommunala färdmedel eller hyrd buss förekommer. Alla deltagare som är medlemmar i Friluftsfrämjandet är försäkrade mot olycksfall (Folksam K64750).

Risker: Trafikolycka på väg till is eller på väg hem från is då trötthet hos föraren utgör en risk. Trötthet, ojämna isar och dåligt slipade skridskor och ispikar medför risker för fallskador. Ytterligare en riskfaktor för sådana är förflyttning ner på isen eller upp på land.

Plurrning som i normalfallet är en relativt ofarlig händelse som gruppen lätt hanterar kan  dock vara farlig vid massplurrning eller plurr långt från helt säker is. Risken för att isen bryts upp av vind, vågor eller svall bör beaktas, liksom att den försvagas av strömmande vatten eller stark vårsol.

Trötthet hos deltagare, skräp på isen och motvind är andra risker att beakta.

Faktiska olycksfall/plurr
I genomsnitt inträffar fall med enklare sårskada en gång per år, lindrigare fraktur oftast handled med några års mellanrum. Plurr i genomsnitt en gång vartannat år. De sista fem åren har dock bare en deltagare plurrat utöver ledare. Ingen allvarlig skada har inträffat, ej heller trafikolycka.

Förebyggande åtgärder

Utbildning

Deltagare erbjuds långfärdskridskokurs som ägnar stor del av tiden till iskunskap och säker åkning.
Plurrövning under säkra former erbjuds årligen. Årliga livlinekastningsövningar med medlemmarna görs.

Likaså görs pikning när pedagogisk is föreligger för att deltagare ska lära sig bedöma isen.
Ledare genomgår ledarskapskurs där det genomgående temat är säkerhet men också ledarskap i olika tänkbara situationer, basal sjukvård och hjärt-lungräddning. Att ha provat att ta sig upp ur vak är obligatoriskt för ledare. Minst en ledarträff görs varje år där säkerhetsfrågor är prioriterade.

Utrustning

Både ledare och deltagare måste ha säkerhetsutrustning i form av tillräckligt stor ryggsäck med grenrem samt ombyte i vattentät förpackning, isdubbar och ispikar/stavar. Numera finns underbyxor med höftskydd som verkligen rekiommenderas till er som är äldre eller har lite skört skelett. Skridskor och isdubbar/ispik ska vara i gott skick. Dessutom måste livlina som kan kastas utan att man tar av ryggsäcken fäst i säckens midjeband finnas. På livlinan ska en karbinhake vara fäst i anslutning till ryggsäcken, för att kunna fästa en livlina som man får kastad till sig. Hjälm tillrådes. Alla ledare har enklare förbandsutrustning med under turen och telefon med inprogrammerade nummer till de andra ledarna och till Friluftsfrämjandets incidentberedskapslinje. Rött handbloss för att kunna tillkalla inkommande räddningshelikopter har delats ut till ledarna. Dessa är utrustade med mobiltelefon och oftast GPS.

Planering

Varje organiserad tur har en ansvarig ledare(Turansvarig),som tillsammans med den som lyser ut turen(Turutlysare, en av lokalavdelningens seniora ledare) bestämmer lämpligt åkområde utifrån tillgänglig isinformation, färdrapporter och väderleksprognos.Uppsatta ledare kommunicerar med Turansvarig och vb med Turutlysaren före turen.
Varje tur genomförs med beaktande av reträttväg om isen inte är som förväntat.

Genomförande

Vid färd i egna bilar samåker gruppen i största möjliga utsträckning av miljöskäl men också för att kunna kontrollera att föraren är alert. Minimum tre deltagare i åkgrupp. Förutom obligatorisk ledare deltar ofta andra ledare som resurspersoner under turer. Information om isläge, turens krav på deltagare och eventuella risker ges i meddelande vid turutlysningen kvällen innan tur och av ledare vid samlingspunkt och eventuellt på isen där uppdelning i grupper efter åkvana görs. Alla ledare har genomgått ledarkurs enligt Friluftsfrämjandets riktlinjer med årlig efterutbildning. Inspektion av deltagares säkerhetsutrustning sker med s.k. kamratkontroll. Deltagare som saknar något kan få låna om reserv finns men kan avvisas vid större brist.

Turen sker med van ledare i täten, med lucka på 10 meter, vid osäkerhet om isens kvalitet, till näste åkare och en köperson längst bak som kan göra ledaren uppmärksam på eventuella problem. Ledaren aviserar uppkommande risker under turen som t ex sprickor i isen, svaga partier eller problem när man går i land.

Övergripande odlas en stark säkerhetskultur i föreningen, bland annat genom inställningen att man som ledare alltid ska välja en annan färdväg, avbryta eller helt ställa in turen om det behövs för att undvika att utsätta gruppen för plurrningsrisker.

Åtgärd vid plurr/skada/ stark trötthet

Om en deltagare blir helt utmattad tas vätske- och sockerpaus. Oftast kan åkare ta sig hem genom bogsering. Turen kan vid behov kortas av eller åkaren bogseras. Vid motvind anpassas farten och åkning med hänsyn till vinden.

Vid plurr leder ledaren räddningsarbetet, alternativt köansvarig vid ledarplurr, genom att hålla kontakt med och instruera deltagaren i vaken tex att kasta sin livlina.
Oftast är deltagaren uppe på isen inom en minut. Ledare organiserar klädombytet på plats eller efter kort färd till plats med bättre lä. Om detta ej är realistiskt uppmanas resten av gruppen bilda mur för att ge lä. Våta kläder vrids ur och fördelas på torra åkare pga tyngden. Annan medföljande ledare kan hålla gruppen igång genom att åka en extra sväng. Om det bedöms nödvändigt av ledaren, avdelar ledaren en person att hålla kontakt med SOS-Alarm.

Ledaren håller kontakt med plurraren under resten av turen för att utröna om allt fungerar bra och för att efterhöra om händelsen upplevts som traumatisk.
Vid skada gör ledaren en bedömning utifrån sin kompetensnivå. Vid yrsel/allvarlig skada/befarad allvarlig skada eller om åkaren inte kan förväntas ta sig tillbaka ensam eller med stöd tillkallas hjälp via 112. Vid tveksamhet kontaktas sjukvårdsupplysningen. Vid allvarlig incident av något slag kontaktas Friluftsfrämjandets incidentjour som kan hjälpa till med stöd till den drabbade men även hålla kontakter med massmedia. Ledaren har möjlighet att förbinda sår och lägga stödförband. Skadad åkare kan bogseras. Deltagare som avbryter en tur på grund av trötthet, skada, sjukdom eller plurrning får alltid sällskap till land. Ledaren ser till att åkaren har möjlighet att ta sig hem alternativt till sjukhus. Ledaren kontaktar deltagaren efteråt för att efterhöra utfallet och ge stöd

Alla plurr/olycksfall registreras i databasen på Skridskonätet och incidentrapport skrivs.

Slutsats

Långfärdsåkning medför en liten men befintlig risk för både mindre och mera allvarliga incidenter. Ett avsevärt arbete har lagts ner i lokalavdelningen för att identifiera, minska risken för och öka möjligheten att hantera sådan vilket gör att vi anser att nyttan med och glädjen av turer på långfärdsskridsko överstiger riskerna.

Huddinge 16 mars 2017

Rune Lindqvist

Grenledare långfärdsskridsko