Skidtur i Vindelfjällen

Storm men också sol bland vackra underskattade fjäll

Skidtur i Västerbottensfjällen 2017-04-11

Denna gång valde Huddinge lokalavdelning att genomföra vinterturen i Västerbottensfjällen, ett område med långt färre besökare än längre norrut på Kungsleden.

Efterfrågan var stor och vi valde därför att dubblera turen då den första blev fullbokad på ca 5 timmar. Vi gick med en grupp från Hemavan till Ammarnäs och en annan tillbaka från Ammarnäs till Hemavan.

Avfärd fredag 24 mars med nattåget till Umeå och sedan buss till Hemavan.Vi undeviker flyg av miljöskäl. Lunch åt vi innan vi tog liften upp i skidbacken med fjällskidor och full packning. Det var inte helt enkelt att åka lift upp varför ett par deltagare studerade snön på nära håll vid avstigningen. Vi följde Kungsleden som var bra markerad i till en början fint väder. Vi tog en rast ute i en snödriva i svagt solsken med härlig utsikt över Umeälvens källflöden. Efter rasten började det blåsa upp rejält och redan en timme efter ankomst till Viterskalets stuga var sikten i stort sett obefintlig. Skönt att vara inomhus!

Samma kraftiga vind fortsatte hålla oss vakna under natten och på söndagsmorgonen ven stormen.runt knutarna med full kraft. Omöjligt att åka skidor varför vi givetvis beslöt att stanna kvar. Men det är inte samma sak som att stanna inne och spela sällskapsspel. Det var ett lämpligt tillfälle att pröva vår säkerhetsutrustning utomhus. Lavinsnören, vindsäckar och spadar för att gräva grop i snön för uterast i vindsäck. En ledare valde att gräva ut en snöka, dvs en snöbivack för övernattning. Och den fungerade dvs det blev vindstilla i den och fullt möjlig att bo i om läget så krävde.

På måndagsmorgon hade vinden avtagit något till bara ca 15 m/s varför vi beslöt att åka till nästa stuga. Prognosen var tilltagande vind igen på eftermiddagen. Iväg på skidor i medvind som gjorde att vi tvingades ploga för att hålla ner farten även i uppförsbackar! Vi hade en lätt åkning till vindskyddet vid Syterskalet där vi tog rast inomhus. Snödrevet gjorde att vi inte såg något av de storslagna omgivningarna med höga berg på båda sidor om leden. Efter rasten vinklar leden så att vi fick sned motvind. Till en början gick det bra men svårare blev det snart när vi skulle åka utför berget Vinden hade ökat till drygt 20 sekundmeter i byarna. Fler deltagare fick svårt att stå upp i den hårda vinden som dessutom försämrade sikten till ibland mindre än ett ledkryss(40m). Vi fick ta av skidorna och bära dem under armen för att inte ramla omkull. Att bära dem på axeln var ingen bra ide då vindfånget härigenom ökade och försvårade vandringen. Dessutom kom nederbörd i form av regnblandad snö, som trängde in överallt Torkrummet fylldes snabbt när vi nådde Syterstugan. Snön gjorde dessutom att våra visselpipor fylldes med snö och således inte fungerade för kommunikation mellan deltagarna. En deltagare hade försökt rätta till vindbyxorna men misslyckats knäppa dem varför de hasade ner. Resultatet blev byxor kring knäna och bara en hand fri att hålla skidorna.
Att ta av sig vantarna var inte rekommendabelt Vi fick vandra utför fjället ca 4 km i nästan storm innan vi nådde Syterstugan men alla anlände välbehållna och den varma saften man erbjuds när man kommer fram smakade denna gång extra fint! Strax efter vi nått stugant ökade vinden ytterligare till ca 25 m/s och sikten försvann nästan helt. Vi hade problem att gå till toaletten då markeringspinnarna inte syntes trots att de stod utplacerade med ett avstånd på ca 10 m. Någon konstaterade att vatten behövde hämtas varför två personer inklusive stugvärden gick ut. De hittade inte brunnen. Det blev stopp för all diskning då vattnet vi hade behövdes till dryck. Efter någon timme gjordes ett nytt försök av två personer att hitta brunnen. De kunde som tur var lokalisera den helt översnöade vattenkällan. Matlagning och andra göromål kunde återupptas.

Nästa morgon (tisdag) var det fint väder men fortfarande med kraftig vind på cirka 12 sekundmeter från nordväst. Vi skidade mot Tärnasjöstugan först i björkskog som läar och sen på isen i lä av landet väster om Tärnasjön. Rast ute i en stor snödriva i lä där vi kunde gräva ut bänkar att sitta på. För att nå målet var vi tvungna att korsa sjön. Vinden rev upp snödrev varför sikten var dålig. Men vi kunde positionsbestämma oss. Kompassen behövdes för att vi skulle kunna gå över sjön och hitta stugan. Här hade vi nytta av vinden som gjorde skidåkningen enkel. Tärnasjöstugan ligger nära sjön men vid stugan var det märkligt nog lä. Denna stuga har bastu som nyttjades av alla deltagarna. Några var ute och rullade sig i snön efter bastun. Det var första tillfället till kroppshygien för många sedan starten från Stockholm och därför extra njutbar.

Onsdagen bjöd på fint väder med obetydlig vind. De första kilometrarna var ospårade genom skogen vilket gav långsam framfart men senare på skoterspåret gick det lättare. Vi följde spåren upp på kalfjället med strålande fin utsikt över de fjäll som för ett per dagar sedan varit helt dolda i snöyra för oss. När vi passerat vattendelaren kom vi in i Vindelälvens avrinningsområde. Långa utförslöpor i snäll lutning gjorde att åkningen gick lätt. Snart var vi framme vid Servestugan. Maten, medhavd eller köpt i stugan och fixad på gasolkök smakade som vanligt toppen när man åkt skidor hela dagen Vad vore livet utan Bullens pilsnerkorv och potatismos??.

På torsdagen var det dags för en liten runda runt ett närliggande berg. Några besteg berget men sikten var dålig på grund av lätt snöfall. Men vinden var svag. Lunchrast ute i grävda gropar i snön. På eftermiddagen valde några att åka till en djup ravin för att studera hängdrivorna.

Fredagen var en kanondag med lite vind och klarblå himmel. Denna dag gick vi till Aigertstugan över fjället en tur som bjöd på rejäl stigning. Som belöning fick vi milsvid utsikt över vita snötäckta fjäll i olika formationer nära och mera avlägsna. På sträckan finns två vindskydd för rast i lä. I Aigert finns bastu som besöktes av alla. Jag(Ove) stannade i Serve då backarna upp och ner till Aigertstugan var alltför avskräckande.

Lördagen var sista skiddagen för det ena gänget i hyfsat väder. Turen gick ner till Ammarnäs för hemfärd via en lång härlig lättåkt nedfart. Med bussen till Ammarnäs kom nästa grupp. Vi tog avskedav ledaren Hans och gruppen som åkt från Hemavan och gjorde en introduktionstur för den nya gruppen i närheten av Ammarnäs. Övernattning på vandrarhemmet i Ammarnäs då åkning upp till Aigertstugan bedömdes vara enalltför tuff uppgift att börja turen med.

Söndagen startade med en skidtur till Tjulträsket som medförde lätt skidåkning på isen. Några km återstod upp till Servestugan dit gruppen anlände fram på eftermiddagen. Vädret var bra för skidåkning med lite vind och allt gick som smort trots att etappen var cirka 23 km.

På måndagen gjordes samma tur runt närliggande berg som gjorts på föregående torsdag. Vi beslöt nämligen att stanna i Serve då en klass 1 varning utfärdats för mycket hård vind och snö på kalfjället. Men skidåkning med uterast blev det trots allt. På eftermiddagen hade vi genomgång för vår blivande fjälledare. Då passade en bivackgrävning bra. En snöka grävdes ut i en närliggande snödriva. En ytterligare deltagare ville prova på att bo i snökan varför den grävdes ut med två sovplatser. Då kom en ledare(Rune) på att det var ett bra tillfälle att överntta i snökan. Man får ju eget rum! Ytterligare utvidgning behövdes varvid snökan kom att rymma tre personer. Lite kyligt underifrån var det Man bör ha dubbla liggunderlag men enligt uppgift gick det bra att sova i snön!

På tisdagen var det dags att ge sig iväg mot Tärnasjöstugan. Bra sikt och lite vind gav lätt åkning. Högst upp på fjället blåste det lite mer men inget besvärande. Utelunch i lä smakade bra. En del åkning på skoterspår men de sista km ner till Tärnasjöstugan var besvärlig. Solen gav dålig bärighet i snön och dessutom hade inte många åkt här på sistone. Vi kom fram och sedan blev det uppskattat bastubad för det nya gänget. Solen som värmt snön gav skare på kvällen varför rullning i snön knappast hade varit njutbart. Matlagning och en tidig kväll avslutade dagen.

Onsdagen blev en lättåkt historia över Tärnasjön på nystöpt snö i medvind. Åkning på skidkanterna gav bra fart på isen. Därefter hade vi bara ca 5 km åkning kvar på land till stugan. Solen värmde varför många klädesplagg hamnade i ryggsäcken. Strax var vi framme vid Syterstugan. Denna gång i strålande solsken med milsvid utsikt. Några deltagare gjorde en eftermiddagsutflykt i det fina vädret. Under utflykten drev det in snöbyar som gjorde att sikten försvann. Alla hittade dock hem till stugan. Matlagning och genomgång av morgondagens tur till Viterskalet. Det var tänkt att vi skulle haft en vilodag i Syter men det ändrades för att ha reservtiden i Viterskalet om vädret skulle bli sämre.

På torsdagsmorgonen bar det av uppför fjället som vi hade kämpat att komma utföri väldigt hård vind några dagar tidigare. Det var en jobbig uppförsbacke på ca 300 m höjdskillnad. På toppen blåste det en del men inget farligt och sikten var bra. Därför kunde vi korta ner sträckan lite genom att gena till vindskyddet i Syterskalet. Det är mycket vackert beläget i en u-dal med branta höga fjällsidor. Idag fick vi se fjällen i sin fulla prakt När vi passerade åt andra hållet var sikten väldigt begränsad. Rast inne då det blåser ordentligt i dalen mellan Sytertopparna. Här fick gruppen en förklaring till att den inte kan vara större än tolv personer. Vindskyddet rymmer inte fler. Resten av dagen bjöd på lätt utförsåkning till Viterskalstugan i solsken. I motsats till vad vi fruktat avtog vinden inne i passet då fjällsidorna gav viss lä. Solsken gör att snön fryser fast under skidorna om man har otur. Men inte idag.

Fredagen började med en strålande morgon med skidåkning till en närliggande sjö mycket vackert belägen i en hästskodal cirka 200meter upp bland fjälltopparna Där grävdes snögropar för utelunch. Då kom en helikopter och lastade ut mat och andra grejor. Och strax efter kom en annan helikopter med de som skulle äta maten. Vår grupp hade hamnat i ett företagsevent och inbjöds till lunchen som avåts på renfällar i fint solsken. Champagne erbjöds som måltidsdryck. Hur många som drack champagne vet jag inte men det var inga stora mängder som intogs. Märkligt vad man kan råka ut för på fjället! Jag ville inte åka upp till sjön då utförslöpor inte är min starka sida. Jag och en annan ledare(Rune) valde att fika en bit längre ner före återfärd i pudersnö till stugan. På eftermiddagen började det snöa och sikten blev sämre utan att champagnegruppen återvänt. Jag blev orolig att något hänt gruppen men alla återvände efter någon timme välbehållna, då vi fick en målande beskrivning om orsaken till att det tagit tid!

Lördagen var sista dagen för skidåkning. Denna dag gick Kungsledenrännet av stapeln. Det är en tävling som går ut på att i par om två åka på tävlingsskidor mellan Hemavan och Ammarnäs så snabbt som möjligt ca 80 km( Dom hoppar över den svåra etappen över Eigert). 64 lag var anmälda. För dem var dock skidspåren pistade och släta för att möjliggöra skating och hög fart i nedförsbackar Detta kunde vi utnyttja på vår färd mot Hemavan. Vid en besvärlig backe mötte vi de tävlande. De första höll full fart även uppför medan andra tog det lite lugnare och hann vinka åt oss när vi hejade fram dem. Vi hade en del utförslöpor ner till Hemavan. I det ökande snöfallet var det inte helt lätt. Man hade svårt att se konturer i snön så guppen kom lite överraskande. Alla kom dock ner nästan helskinnade. ( Ett plåster behövdes). Vi nådde Kungsledenportalen som visade att vi kommit rätt. Kort promenad till dalstationen för liften. Lunch och dusch i simhallen innan hemresan söderut påbörjades. Ankomst till Stockholm enligt tidtabell på söndagsmorgonen. De som åkte Kungsledenrännet gjorde turen på ca 4,5 timme och vinnande damlag hade tiden 5 timmar. Otroligt imponerande. Vi höll ju på i flera dagar för samma sträcka .Men varför stressa när man kan njuta av turen i en vecka??
Sammanlagt åkte vi 9 mil åt ena hållet och 18 för oss som åkte tillbaka igen. En relativt tuff tur med avsevärda höjdskillnader. Omväxlande väder med både storm och fina soldagar med milsvid utsikt över vackra fjäll. Vi var samtliga överens om att Vindelfjällen var mera imponerande än förväntat och mycket väl värda ett besök