Mölnbo Gnesta 2019-10-12 -13

Det hade spåtts regn och blöta på nätets vädersajter veckan innan vandringen. Jag tror det var det som fick hela tio vandrare att hoppa av. Vi som inte brytt oss samlades vid Mölnbo pendelstation på lördagsmorgonen. Fem vandrare och två ledare. Alltid något och att gå i liten grupp gör att man lär känna varandra bättre. Ledare Mats kom direkt från tältet och frukosten Han och en kompis hade gått från Järna på fredagen och sovit i skogen. 

Så började vägen uppåt på Sörmlandsleden, etapp 12:1, vädret var bra, litet molnigt men varmt och skönt för att vara i mitten av oktober. +12⁰ är ju rena sommartemperaturen. Nu började en fin del av leden. Omväxlande fin skog och små sjöar som avlöser varann. Mindes början på september förra året. Då gick jag min första tältvandring på många år. Samma sträcka men åt andra hållet. Jag hade min gamla utrustning från sjuttiotalet. Då var den topp, nu tung och otymplig. Mångas ryggsäckar vägde 12 kg. Min vägde 18. Jobbigt, varmt och långt, men ändå härligt. Jag blev såld.

Ett år senare har jag köpt upp mig på moderna grejer, gått massor och fått känna att allt går så mycket lättare. Utvecklingen går framåt.

Berg med utsikt avlöste sjöarna. Omväxlande och rolig vandring. Lunchade vid Trönsjön. Bäst som vi satt där kom ett gäng glada masar och kullor. På ett kick hade de fixat en eld och syntes trivas. Vid Lilla Horssjön fick vi tips om en mycket fin lägerplats på en udde med utsikt över sjön. Ved ska finnas i närheten. Kanske blir det en övernattning senare i höst.

Nu var vi i Sjundareviret där varg finns. Personligen är jag inte rädd utan när en dröm att få se varg i frihet. Så blev det inte, och det var lika bra det.

Vi gick ett stycke längs Yngern som sägs vara en av Sveriges renaste sjöar. Verkar litet underligt för mig. Det finns trots allt många hus och några badplatser runt sjön och Nykvarn ligger inte långt bort. Men vem är jag att säga att sjön inte är ren.

Vi mötte en yngling, i basker och militärgröna kläder, med kamrater. Ynglingen var medicinstuderande och hade fem utbytesstudenter från olika länder med sig. Ett sätt att se Sverige på ett annat sätt. Kul initiativ.

Stora Envättern är en fin sjö. På den stora udden är det utmärkt att avsluta en dags vandring. När vattnet är varmare lockar ett skönt dopp. Vi hade andra planer och fortsatte etapp 13 till Djupsjön som fick bli dagens vandrings slut. Egentligen var planen Fräkensjöberget, men klockan hade blivit mycket och pannlamporna kom till användning. En pannlampa är ett måste om man tältar i skogen om hösten, mobiltelefonens lampa räcker alldeles för kort tid.

En av oss hade rejält ont av sina skor. Blåsor och sveda. Hon hoppades att en natts vila skulle avhjälpa problemet. Trots smärtan var det inget fel på humöret. Lugn, det ordnar sig var hennes attityd

Vid lägerplatsen fann vi våra vänner från tidigare, medicinstudenten med sina internationella medvandrare. De hade installerat sig i vindskyddet och det pratades och skrattades och eldades och hades roligt. Det fanns gott om plats för våra tält och Mats ordnade en härlig brasa så jag kunde grilla mina korvar. Litet längre bort hade två fotbollsintresserade tältare tagit med sig apparatur så de kunde följa VM-kvalmatchen Sverige – Malta i skogen. Sånt behöver inte jag för mitt fotbollsintresse är mycket litet.

Att sova i tält är skönt. Frisk luft i massor och mysigt att ligga i sin lilla kokong. Jag vaknar då och då och måste ordna med liggunderlag, kudde eller sovsäck. Sen blir det några ”besök i busken”. Trots det sover jag fullt tillräckligt och gott.

Dagen efter hade de onda fötterna inte blivit mycket bättre. Lösningen blev tredubbla strumpor, inga skor och rätt inställning. Vi kom överens om att gå till Gnesta etapp 13:1 istället för Läggesta. Kortare väg men ingen hade nåt emot det. Klokt beslut tyckte jag.

Samma fina typ av skog och många fina små sjöar. Solen lyste och det var en fantastisk dag, Blått vatten, gula löv, gröna tallar och granar, grå klippor och en klarblå himmel. Vi gick i lagom tempo talande om ditt och datt. Så blir det på vandringar. Man börjar med att gå med obekanta men ganska snart börjar man småprata och sen är det hela igång. Mycket trevligt. Det två tjejerna, ”strumptjejen” och hennes kompis som var ute på sin första långtur var fantastiska. Trots ont och tungt och gnet ibland var humöret alltid på topp. En god lunch avåts på fornborgen vid N. Väsby. Maffig utsikt i solen.

Sista kilometerna blev det något pressat. Vi hade ett tåg att passa. Fem minuter innan avgång kom vi till stationen och där i tåget satt medicinstudenten och hans internationella medvandrare. De hade missat tåget innan och fått titta på Gnesta i två timmar. Nu fick vi säga hej då för tredje gången. Tåget gick på utsatt tid och det ömmade skönt i kroppen. En ömhet som talar om för mig att jag har varit i naturen i två dar och haft det riktigt bra.

Avslutade med grekpizza och cider i Älvsjö. Sen hände inget mer den dagen.

/Thomas Qvanström