Se fler lokalavdelningar

Höga kusten

Visste du att Höga Kusten är ett storslaget och vackert landskap med sina unika bergformationer, klapperfält, grottor och klippor samt ett rikt växt och djurliv. Sevärdheterna är främst naturen och faunan i sig och utgör ett av de mest vackra landskapen i hela Sverige. Höga kustenområdet är resultatet av den unika och extremt höga (ca 800 meter) landhöjningen som pågått (och fortfarande pågår) sedan istiden.

Det natursköna världsarvet är ett unikt geologiskt område som år 2000 p.g.a sin världsunika landhöjningsgeologi klassades som ett världsarv av UNESCO. År 2006 utvidgadesvärldsarvet till att omfatta Kvarken i Finland och benämns nu som Kvarken/Höga Kusten.

Till Höga Kusten for vi, 16 friluftsfrämjare, en vecka i augusti. För att vandra och undersöka de olika sevärdheterna som naturen skapat.

Vi inledde veckan, lördag, med uppfärd till Docksta och rakt upp på Skuleberget (med hjälp av lift) för att spana in landskapet som vi skulle besöka närmaste veckan. Vi inkvarterade oss i Rövarbyns stugby och fick en genomgång av veckans planer av Gudrun, Gunborg och Kerstin - våra reseledare.

Söndagens stora upplevelse var besök i Mattisborgen eller Slåtterdalsskrevan som den egentligen heter. Innan besöket i borgen blev vi informerade om världsarvet Höga kusten och Skuleskogens Nationalpark av guide och utställningar i nationalparkens besökscentrum.

Vi vandrade vidare i Skuleskogen och stannade för bad (somliga) i Tärnättvattnen i mycket vacker omgivning. Därpå tillbaka till bilarna och vi hade avverkat 13,5 km under dagen med mycket höjdskillnader och mycket sten och stock.

Sveriges högsta ö Mjältön besökte vi på måndagen. Vi tog oss dit med båt från hamnen i Ullånger. Ön är 236 m hög och ett resultat av den kraftiga landhöjningen som fortfarande pågår. Margareta hjälpte till att öka på höjden medelst en ny sten på toppröset.

Det känns lite märkligt att hemmavid läsa om kommande issmältningar och översvämningar i världen medan Höga kusten fortsätter att resa sig ur havet.

Efter öbesöket for vi med bil och besökte det mycket säregna Mannaminne i Nordingrå. Vad får en människa att samla på sig en träkyrka, spårvagn, mammut, tunnebanevagn etc?

Tisdagen inleddes med regn och löfte/hot om fortsatt sådant under dagen. Därför blev dagsprogrammet fritt och under eget ansvar. Betoningen blev på shoppning och de outletter(?) som finns utanför Örnsköldsvik samt besök inne i staden. Undertecknad med hustru Eva fick se stadens största sevärdhet – Foppa komma gående över torget.

Till kvällen bytte vi boende från det idylliska Docksta till det minst lika idylliska Köpmanholmen.

Som vanligt i främjarsammanhang så var survädret övergående så på onsdagen for vi mot Skagshamn för dagens vandring. Vi startade vid Skags udde (känt från väderleksrapporten) och undersökte fyrplatsen och det lilla sammhället Skeppsmalm. Därefter startade vi vår vandring på Lotsstigen – en vandring på ca 12 km. Vacker natur och passage genom stugområden som Tennviken och Stubbsand. Undrar om hockeymiljonerna hamnat där?

Dagen avslutades med surströmmingsskiva. Bordsplaceringen på utedäcket styrdes av vindriktningen och ens håg för att äta den norrländska specialiteten. Vi som tycker det är halvokey med jäst mat fick smaka på flera olika sorter. Expertkunskapen stod ångemanlänningarna Gudrun och Nisse för.

På väg ut mot Ulvön ligger fiskeläget Trysunda. På torsdagen tog vi M/F Ulvön dit. Båten låg utanför vandrarhemmet. Trysunda är ett välbevarat fiskeläge och naturreservat. Dagen ägnades åt att ströva runt ön, bybesiktning, bad samt fika på specialöppnade bryggrestaurangen. Landhöjningen var påtaglig då båtskjulen bryggor låg högt ovan vattentytan.

Fredag - sista vandringsdagen, i morgon bär det av hemåt. Vi startade med att besöka ett tunnbrödsbageri på Deckarsön strax utanför Örnsköldsvik. Bagarn var nog Ångermanlands enda Djurgårdare, vilket inte var helt okomplicerat. Undertecknad fann detta mycket sympatiskt.

Vi for vidare mot Balesuddens naturreservat. Målet var en 14 km lång promenad ut till Balesudden. Alla nådde inte ända fram. Detta var veckans tuffaste vandring i mycket backig, stenig ooch stockig terräng. Första 5 km tog 3 timmar! Men belöningen var stor. Vi stannade/vände vid den sköna Balestjärn med en unik basisk miljö som innebar att nedbrytningen av träd och växter har avstannat. Här var tillfällen till bad,tupplur och matsäck.

Trötta efter dagens vandring så avslutade vi dagen och hela veckan med gemensam middag på vandrarhemmet i Köpmanholmen.

Det är svårt att i ord beskriva hur bra vi har haft det. Många ord dyker upp: gemenskap, naturupplevelser, respekt, motion, trygghet, frisk luft, klokskap, coolt.. Mina medresenärer kan nog komma på fler ord. Det vi vill säga att är det var en underbar och proffsigt arrangerad vecka.