Elden, kniven, vindskyddet och maten – bushcraft för barn

–Det är en stor känsla att få lära sig det man hela tiden blivit ombedd att akta sig för. Knivar, eld, gas och sova ute i mörkret. Allt med en del risk där vi ledare skapar trygga sätt att kunna öva, säger Helene.

Helene är ledare i Vildmarksäventyr som är Friluftsfrämjandets verksamhet för barn från 7 år och uppåt. Här börjar ofta ett intresse för bushcraft och de är i en ålder då de klarar ett större ansvar och risknivå. Men terminen börjar med kanotpaddling – och inte av en slump.

–Det är pirrigt och främjar samtidigt samarbetsförmågan! På vattnet krävs riskmedvetenhet. Ingen vill ramla i, så de tar instruktioner noga! En bra grund när de ska lära sig bushcraft.

Elden

Att starta en eld med hjälp av tändstål och fallet virke i naturen på ett säkert sätt är viktig kunskap. Men det viktigaste är att veta när man ska låta bli säger Helene.

–En glöd kan ligga och pyra i dagar för att senare blossa upp. Man ska alltid ha en spann vatten nära. Vi pratar om var och när man inte får elda – som på berg då det riskerar att spricka, vid eldningsförbud eller där det är torrt.

Tändstål kräver teknik. De första gnistorna fångas bäst med något lättantändligt, som näver från virket eller en bomullstuss.

–Snitsen hittar barnen snabbt, men missar lätt att de behöver planera för att hålla igång elden. Det brukar bli en ganska fnissig och lärorik upptäckt när pinnarna plötsligt är slut och de måste börja om, säger Helene.

Håll avstånd och var observant till andra som övar och de som leker något annat. Vissa material, som fleece, är mycket lättantändligt, ha hellre något annat.

Kniven

När man täljer behövs en bra och lugn plats och god, stabil sittställning säger Helene.

–Ryggen mot ett träd, så inte någon springer in i en, och benen brett isär, eller tätt ihop med kniven på sidan om, utåt, för att skydda benen om man slinter. Vi övar på hur man håller i kniven, att tälja ifrån sig och att den alltid ska förvaras i fodralet när den inte används. Även på väg till och från sin sittplats.

Vindskyddet

Det finns olika sorters vindskydd beroende på väder, vind, platsens förhållanden och material i naturen. Placeringen är viktig. Hur det lutar, vilket håll man har öppningen mot, hur långt det är till lägerelden.

–”Väggen” ska byggas så att den blockerar vinden, så när de hittat en plats får de undersöka varifrån de blåser. Det går också att använda omkringliggande träd eller stora stenar som extra skydd.

För att bygga behövs material och något att surra med, som slanor och sisalsnöre.

–Vi hittar och kontrollerar att slanorna är i bra skick och att knoparna spänts tillräckligt och inte riskerar att rasa ner under natten. Finns det risk för regn är det bra att kontrollera att inte packning och sovsäckar blir blöta.

Tänk på allemansrätten och var du är. I naturreservat och nationalparker är det ofta inte tillåtet att bygga kojor.

Maten

–Vi pratar mycket om bra vandringsmat. Barnen får öva på att planera vem som ska ha med sig vad och ta hänsyn till packvikt, säger Helene.

Vid tillagningen pratas mycket om hänsyn till att stormköken är igång och att ta det lugnt, inte sitta för nära varandra då det är lätt hänt att någon snubblar eller råka putta till något.

–När vi äter är de stolta. De har burit sin egen mat, tillagat den och allt smakar extra bra!