Sätt säkerheten först på långfärdsskridskoturen

2017-11-14

Sveriges vackra naturisar lockar många långfärdsskridskoåkare varje år – nybörjare som proffs. Samtidigt finns det risker med skridskoåkning på naturis och säkerheten måste alltid sättas först. Inte ens den ultimata upplevelsen är viktigare än att komma hem helskinnad. Friluftsfrämjandet ger råd inför turen.

Att få en riktigt bra upplevelse på långfärdsskridsko handlar mycket om att förbereda sig väl. Att ha slipat sina skridskor och ha packat ryggsäcken så att det är snabbt och enkelt att dra iväg när tiden och förutsättningarna är gynnsamma.

Att åka långfärdsskridsko är aldrig riskfritt, men med rätt utrustning och rätt sällskap behöver det aldrig bli riktigt farligt. Att alltid ha isdubbar runt halsen fuskar få med, men inte lika många är noga med att ha ryggsäck, ispik och livlina.

Ryggsäcken

Om du hamnar i vattnet är ryggsäcken din flytväst, och utan lina är det väldigt svårt att få hjälp att komma upp på isen igen, så båda är helt nödvändiga när du åker på naturis. Ryggsäcken ska innehålla ett vattentätt packat ombyte, förstärkningsplagg och matsäck. Den fungerar som dels som flythjälp om du plurrar och även i viss mån som huvudskydd om du skulle råka fall bakåt. Ryggsäcken ska vara lågt placerad för att inte störa balansen och för att fungera bra som flythjälp. Det är viktigt att den sitter tajt på ryggen.

Ispiken

Ispiken har två användningsområden. Den viktigaste är som skridskoåkarens känselspröt. Det andra användningsområdet är till stakning och balanshjälp i motvind och på svåråkt underlag. Med övning kan du också lära dig att med pikning bedöma isens kvalitet och tjocklek.

Ombyte

Ombytet i ryggsäcken ska vara komplett, det vill säga – även innehålla jacka och byxor. Att sätta på sig en blöt jacka och åka hem i den är inget att rekommendera.

Kom ihåg att om du behöver ditt ombyte så kommer du att vara blöt och kall. Därför är det bra att packa i ett system med början uppifrån och avslutas med byxorna underst som gör det lätt att byta om utan att blöta ned de torra kläderna. Det tyngsta packar du närmast kroppen och långt ned i säcken.

Isdubbarna ska sitta högt upp under hakan. Då hänger och slänger de inte vilket kan ge skador i ansiktet vid framåtfall och du når dem lätt om du hamnar i vattnet.

Livlinan

Livlinepåsen placeras utanpå ryggsäcken så att den går att nå den även då man ligger i vattnet. Den lösa änden fästs i ryggsäckens midjerem med hjälp av ett förlängningsband. Det sker en del tester med att ha livllnans fäste i brösthöjd vilket underlättar när man drar upp en person som inte kan hjälpa till testa vad du tycker är bäst när du provplurrar nästa gång. Bandet löper framför kroppen och kan med fördel fästas i ryggsäckens axelrem på ett sätt så att den inte är i vägen men ändå lätt kan tas loss. Ungefär mitt på förlängningsbandet, i axelhöjd på framsidan, fäster man en stadig karbinhake. Om du får en lina kastad till dig fäster du dess ögla i karbinhaken. Då kan kamraterna dra upp dig också om du inte orkar hålla i linan.