Navigera rätt på isen

På en vanlig ledarledd tur kan du åka med en hel dag och bara fokusera på det perfekta skridskoskäret eller det goda samtalet med en gammal eller nyfunnen vän på isen. Ledaren kommer att ta fullt ansvar för att ni hittar fikaplatsen och att ni kommer tillbaka dit ni började, eller till uppsamlingsplatsen där ni kommer att bli hämtade.

Men, det skadar inte att du själv har lite koll på var du befinner dig. Dels för att det är roligt, dels för att det kan vara intressant för dig att hitta tillbaka till samma plats vid ett senare tillfälle. Men också för att det kan vara bra att veta var du är av rena säkerhetsskäl. Om det mot förmodan skulle uppstå en situation där gruppen delas, är det bra att flera i gruppen har koll på var ni är och vart ni ska.

Ett av de vanligaste navigeringsproblemen på en skridskotur är att hitta tillbaka till punkten där ni startade. Dels för att det kan börja skymma innan ni nått tillbaka, dels för att ni inte har en aning om hur startplatsen ser ut eftersom ingen av er har ögon i nacken, eller tanken åt det hållet, när turen startar. Ta därför som vana att titta bakåt, studera ordentlig eventuella landmärken som kyrkor, radiomaster, bergsknallar, byggnader eller liknade. Ju specifikare, desto bättre. Oftast brukar ledaren stanna gruppen efter bara några minuter för att kolla så att alla har det bra, ge möjlighet att knyta om skor eller fixa med sin utrustning. Passa då på att göra den där bakåttitten. Har du dessutom en karta med dig, kolla efter hur de landmärken du ser är representerade på kartan.

Telefonen bra hjälpmedel, men...

De flesta av oss har nuförtiden vant oss vid att telefonen hjälper oss med allehanda navigeringsproblem. En del av oss har blivit så vana vid dess funktioner att vi kan sitta och stirra på en papperskarta en lång stund och undra var den blinkande blå pluppen är någonstans.

Telefonens inbyggda gps är bra, inget tvivel om det. Men tänk på att batteritiden i telefonen är mycket begränsad vid kyla. Om du packat telefonen överst i ryggsäcken är det stor risk för att den blir så kall att den inte bara har någon ström kvar, batteriet kan dessutom bli förstört av kraftig nedkylning. Du kan lita något mer på din telefon om du bär den skapligt nära kroppen för värmens skull, men det skapar också fuktproblem som gör att du kanske ändå inte ser skärmen ordentligt i ett skarpt läge. Vissa touchskärmar fungerar också dåligt i kyla, och det är inte alls säkert att du är så sugen på att ta av dig dina handskar när du som bäst behöver använda telefonen.

En särskilt så kallad frilufts-gps är mer att lita på. De går oftast att manövrera med handskar och deras batteritider är mycket mer pålitliga.

Så, vill du ändå ha riktigt bra koll på var du är på isen bör du ha karta och kompass med dig. På en vanlig ledarledd tur kan du lita på att ledaren har det med sig eller har mycket bra lokalkännedom. Men i synnerhet när du är ute på en privat tur, även om den går på skapligt kända vatten, är det ett mycket gott råd att ha såväl karta som kompass med sig. Extra värdefulla blir de då du måste planera om, välja en ny reträttväg, kanske gå i land för att till fots komma tillbaka, eller hitta någon väg eller civilisation där det går att få hjälp.

Träna på att använda karta och kompass

Trots att de flesta av oss lärde sig att använda karta och kompass redan på mellanstadiet är det många av oss som är osäkra på hur man gör i ett skarpt läge. Träna därför på att ta ut en kurs på kartan. Man kan säga att det finns två huvudmetoder, den snabba, ungefärliga, som oftast duger. Och den exakta lite mer omständliga, som ger dig en exakt kurs.

Den snabba bygger på att du pluggar in väderstrecken och de vanliga gradtalen däremellan. Att vara trygg med att sydväst är 225 grader är inte bara en inträdesbiljett till klubben för värdelöst vetande. Det kan också vara hela skillnaden mellan ett snabbt och kritiskt navigationsbeslut för att undvika att komma vilse. Och för att avgöra om den kurs som någon påstått vara den riktiga faktiskt är rimlig eller inte. Hur som ska du vara absolut trygg med 90 för ost, 180 för syd och 270 för väst. Sen är det inte dumt att ha koll på ost-syd-ost och var den riktningen ligger på kompassen. Många kompasser har ju också bokstäver för de vanliga väderstrecken uttryckta på utrikiska och det brukar inte vara några problem mer än kanske just Ost som oftast betecknas med E. Så, bekanta dig med din kompass.

Den snabba metoden för att ta ut en kurs bygger helt enkelt på att du tittar på kartan och gissar dig till en kurs utifrån rutmönstret. Är kursen ungefär densamma som snett ned till höger på kartan, diagonalt mot rutmönstret, så blir det sydost eller 135 grader. Är det lite mer åt höger så blir det kanske 120 grader och är det lite mer neråt så blir det kanske 160 grader. I praktiken räcker ofta denna ungefärliga metod för att du ska åka åt rätt håll och sedan justera kursen allteftersom du upptäcker att verkligen stämmer överens med kartan.

Den exakta metoden, mellanstadiemetoden, är den då du använder kompassen på kartan för att först fastställa en kurs, som du sedan kan navigera efter då du lyft upp kompassen från kartan. Gör såhär:

• Lägg kompassens sida, oftast linjalskalan, mellan den punkt du befinner dig på, och den punkt du vill åka till.
• Vrid kompasshuset så att linjerna på dess botten överensstämmer med de vertikala linjerna på kartan. Pilen ska peka uppåt, mot norr.
• Lyft upp kompassen, vrid dig så att kompassnålen ställer sig mitt i kompasshusets stora pil. Det vanliga är att den röda delen ska peka i pilens riktning. Nu visar den stora pilen i kompassens spets den kurs du ska åka i. Kursen visas i gradtal vid nollpunkten, men egentligen behöver du inte bry dig om den förrän du ska tala om för någon annan vilken kurs ni ska färdas i. Då kan de lätt ställa in den på sin egen kompass.