Huvudsaken på isen – så väljer du hjälm

Text: Cajsa Rännar Foto: Magnus Hägg

Att ha hjälm när vi cyklar i skogen och åker skidor utför har länge varit en självklarhet för de allra flesta. I barnskridskoskolan är hjälm obligatoriskt men på långfärdsskidskoisen har den länge lyst med sin frånvaro. Varför, undrar många. Och nu när vi börjat förstå att den är bra att ha även där, vad ska man välja för slags hjälm? För någon speciell långfärdsskridskohjälm finns ännu inte.

–I Friluftsfrämjandet rekommenderar vi att man har hjälm på våra turer, men det är ännu inget krav som det är till exempel är i våra skidskolor. Carl Crafoord är ansvarig för långfärdsskridskoverksamheten hos Friluftsfrämjandet och själv skridskoåkare sedan många år och ser att hjälmanvändandet ökat markant de senaste åren men att det varierar över landet.

–Stockholmsområdet har en riktigt lång skridskotradition. Här har man åkt långfärdsskridsko i många, många år. I den här starka traditionen har hjälmanvändandet haft svårt att ta sig in och här ser man fortfarande många som åker utan, berättar Carl. På andra håll i landet däremot, där skridskoåkningen är nyare och traditionen inte lika stark, där åker nästan alla med hjälm.

Tommy Rosén som är långfärdsskridskoledare i Friluftsfrämjandets Bråvallaskrinnarna känner igen det. – Vi hade en allvarlig olycka bland oss för några år sedan då en man slog huvudet och faktiskt aldrig kommer att kunna åka skridskor igen. Då var det många som förstod vikten av att skydda huvudet. Nu är det många fler som åker med hjälm. 

–Åker man med mig som ledare så åker man med hjälm, brukar jag säga, fortsätter Tommy. Jag har alltid några bra lånehjälmar i bilen. När mina deltagare väl har fått testa dem brukar de förstå att det är en bra idé att ha en egen.

Diskussionen om vilken hjälm man ska välja kan ibland bli livlig. Ishockeyhjälm med eller utan visir, skidhjälm, kajakhjälm eller cykelhjälm – buden är många.

–Skidhjälmar är gjorda för att tåla att man tumlar nedför ett berg, det vill säga upprepade stötar från flera håll. Så ser sällan ett fall på skridsko ut, säger Carl.

 »Diskussionen om vilken hjälm man ska välja kan ibland bli livlig. Ishockeyhjälm med eller utan visir, skidhjälm, kajakhjälm eller cykelhjälm – buden är många.«

–En skidhjälm kan också upplevas som lite väl varm, långfärdsskridsko är en ganska svettig aktivitet.

–De är också ofta stoppade över öronen vilket gör att man hör dåligt, och att kunna höra och lyssna på isen och hur den beter sig under en är viktigt när man åker långfärdsskridsko, fyller Tommy Rosén i. En cykelhjälm däremot passar riktigt bra för skridskoåkning på naturis.

–En cykelhjälm är konstruerad för att klara av en enda hård smäll, främst framifrån eller från sidan. Och så ser de vanligaste vurporna på skridsko också ut, man fastnar med en skridsko i en spricka eller liknande, det slår tvärstopp och man ramlar och slår i huvudet. En cykelhjälm är också oftast välventilerad och med en mössa eller buff under är den lagom varm och skön för svettig skridskoåkning. 

Tommy Rosén håller med om att en cykelhjälm är en bra långfärdsskridskohjälm.

–Se till att den är bra stoppad framme i pannan. Bra hjälmar skickar ofta med några extra små kuddar man kan sätta fast inne i hjälmen. Eftersom du med största sannolikhetslår dig framåt är det bra att sätta fast någon extra sådan kudde framme i pannan på hjälmen.

En del invänder att en cykelhjälm inte skyddar för stötar bakifrån, som en skidhjälm eller hockeyhjälm gör. Men Carl Crafoord tycker inte att det är ett stort problem.

–När du åker långfärdsskridsko ska du alltid ha en rejäl ryggsäck packad med fullt ombyte i vattentäta påsar. Den här ryggsäcken är din flytväst om du skulle gå genom isen så den får inte vara för liten. För att kunna slå i bakhuvudet med en sådan ryggsäck på ryggen måste du nästan slå en halv bakåtvolt, och det är klart att det skulle kunna hända, men det är väldigt osannolikt.

Den vanligaste huvudskadan bland skridskoåkare är skärsår i ansiktet, då man ramlar framåt och skrapar sig eller skär sig på överis. Därför förespråkar en del att åka med visir, som hockeyspelare.

–Det är såklart en möjlighet och bra om man känner sig bekväm med det.

Generellt tycker Carl Crafoord att en bra hjälm för skridskoåkning är den hjälm som man faktiskt använder.

–Blir hjälmen för otymplig eller för varm kommer du att »glömma« den hemma eller ta av den halvvägs, och då gör den ingen nytta. Då är det bättre att ha en smidig och skön cykelhjälm som du orkar ha på dig hela dagen.

Fördelen med en cykelhjälm är också att nästan alla redan äger en och inte behöver ge sig ut och köpa en ny hjälm enkom för skridskoåkningen.

»För att kunna slå i bakhuvudet med en sådan ryggsäck på ryggen måste du nästan slå en halv bakåtvolt, och det är klart att det skulle kunna hända, men det är väldigt osannolikt.«

–Är man en aktiv person eller familj kan det bli väldigt många olika hjälmar annars.

Vill du ändå köpa en hjälm tipsar Tommy Rosén om att leta upp en bra cykelhandlare som säljer mycket mountainbikes. De kan i allmänhet också mycket om bra hjälmar som även passar på isen.

Generellt sker väldigt få olyckor i Friluftsfrämjandets skridskogrupper. Carl Crafoord ser att det beror främst på två saker.

–Friluftsfrämjandet har många lokala grupper som främst åker på hemmaisar. Då är ledarna bekanta med de isar de åker på och känner till många av de eventuella farligheter som kan uppstå där och kan undvika dem. Friluftsfrämjandet har också en åkkultur som gör att vi plurrar mycket mer sällan på våra turer än andra gör. Vi tar inte stora risker och ser till att åka långsamt där isen är osäker. Det gör också att fallolyckorna minskar.

Om man är orolig för att hjälmen ska bli blöt och tung vid ett eventuellt plurr kan Carl avfärda den oron helt.

–Den där ryggsäcken du har på ryggen gör att du guppar som en kork och huvudet är inte ens nära att hamna under vattnet när du väl kommit på rätt köl. Så om det är det som gör att du väljer bort hjälmen kan du vara helt lugn. Det är ingen risk.