En klassiker i Danmark

Ute mullrar åskan och med jämna mellanrum är det som att någon tänder lampan i mitt tält när blixten lyser upp himlavalvet. Jag ligger nerbäddad i sovsäcken och lyssnar efter fler ljud. Vi är nästan 300 personer som tältar på en äng efter den första av tre dagar under Fjällräven Classic Danmark, en 75 km lång vandring genom södra Fyn, en vandring som ska visa sig bjuda på både spänning och njutning.

Det är andra gången jag deltar på Fjällräven Classic Danmark och vandrar genom byar, skogar och längs 

med Fyns slingrande stränder. Vandringseventet arrangeras under midsommarhelgen och för mig passar det alldeles utmärkt. Jag slipper gärna ett klassiskt svenskt midsommarfirande, med stress och press om att skapa den perfekta midsommarkvällen. Vandringen i Danmark ger mig motsatsen. Jag får njuta av naturen, träffa trevligt folk från en mängd olika länder och lära mig nya saker om både mig själv och andra. För mig är det ett enkelt val. Jag packar lite sill och potatis i min vandringssäck och vips har jag den där perfekta midsommarhelgen.

Skaran deltagare i Fjällräven Classic Danmark är minst sagt blandad. Allt från små barn som bärs fram av sina föräldrar, till de mest rutinerade fjällvandrarna. Alla är välkomna och historierna som utbyts på kvällarna kring stormköken är många och hjärtliga. Min sillburk och färskpotatis hjälper utan tvekan till att samla både landsmän som liksom mig själv har valt bort det mer traditionella midsommarfirandet hemma i Sverige likväl som andra nyfikna vandrare som med viss tveksamhet i blicken smakar på läckerheterna i burken.

Dag två möter jag Mats och Ingemar från Helsingborg, två vandringsrävar som en gång i tiden möttes just under en fjällvandring. I många år har de sedan semestrat och vandrat tillsammans med sina respektive familjer. Nu är det bara Mats och Ingemar, även om Ingemar försäkrar oss om att detta minsann får bli den sista långvandringen, åtminstone med tältning inkluderat.

– Fast det säger du ju alltid, flikar Mats in och skrattar innerligt. Samtidigt inser han att han fått sina vänster- och högerstrumpor på fel fot eftersom han satt med benen i kors när han drog dem på sig, vilket får alla att stämma in i skrattsalvorna. Det jag särskilt gillar med mina nyfunna vänner är att de inte bara bär med sig sin långa vänskap och erfarenhet. Till deras första vandring inköptes tält och ryggsäck, och dessa används fortfarande flitigt. Idag, 40 år senare, är deras ryggåstält helt klart det coolaste på ängen. Det är materialvård värd sitt namn.

»Alla är välkomna och historierna som utbyts på
kvällarna kring stormköken är många och hjärtliga.«

Att åka till Danmark och vandra får många att höja på ögonbrynen och snällt men ifrågasättande undra, varför då? Efter att ha gjort vandringen två gånger kan jag med säkerhet svara på den frågan. För att naturen är så vacker. Trots att vandringslederna mestadels tar oss genom ett flackt landskap måste jag ändå säga att de danska omgivningarna är förvånansvärt kuperade för att vara platta. Natur är natur och ska inte underskattas!

Att tillämpa samma strategi som till fjälls, fem minuters paus varje timma för att  lufta fötterna och få i mig lite vätska och energi. Det fungerar utmärkt i det varma och fuktiga vädret. Vandringen tar oss ut i ett landskap som ömsom påminner om engelskt ängslandskap med kullar och dalar, ömsom tät bokskog med varierad terräng. Emellanåt kommer vi ut i små byar med härliga perfekta danska gårdar där grusgångarna är välkrattade och halmtaken tjocka och välskötta. Fälten mellan husen täcks av ilsket röd vallmo, bönor eller andra fina grödor. Det känns som att vandra in i en kuliss för sedan dyka tillbaka in i skogens lugn.

Leden korsar en hage och mest förvånade av oss alla är de kor som nyfiket undrade vad som stod på. Det finns gott om smultronställen att pausa på och nyttja sina sinnen för att uppskatta. Delar av sträckan tar oss också ut till kusten och jag njuter av att kunna ta en paus på stranden, stoppa fötterna i vattnet en stund och dra in doften av hav i lungorna. Ett annat välkommet inslag är alla de familjer som längs med vägarna ställt upp underbara små försäljningsstånd med färska jordgubbar, kaffe och kaka, vilken lyx! 

Eftersom den 75 km långa vandringen är uppdelad på 3 dagar med gemensamma nattläger, ges många möjligheter att lära känna de andra deltagarna. Vid andra nattlägret träffar jag de tre vännerna June, Matthew och Rob. De lärde känna varandra 2012 när det dåvarande radarparet Matthew och Rob från USA vandrade PCT, the Pacific Crest Trail, en vandring som tar månader att klara av. Efter en vandringsmånad träffade de June från Tokyo som slog följe med killarna. När de sex vandringsmånaderna var slut fortsatte Junes och Matthews resa tillsammans och numera är de gifta. De tre vännerna återförenas fortfarande regelbundet på olika vandringar och just den här turen är lite av en uppvärmning inför en längre pilgrimsvandring med start i Frankrike.

»Det finns gott om smultronställen att pausa på och
nyttja sina sinnen för att uppskatta. «

Jag slås av alla spännande historier och öden mina medvandrare delar med sig av från sina egna friluftsarkiv, men jag njuter också av att få gå långa sträckor helt ensam i sällskap av ljudet från mina egna steg som slutligen tar mig till målet vid Valdemars Slott. Här väntar rungande applåder och glada ansikten och jag kan konstatera att samma härliga känsla infinner sig efter den här turen som jag får efter en lång vandring till fjälls. Det är inte primärt målet som är det viktiga, utan det som händer på väg dit. Det får mig att längta ut igen!

Text: Sofia Johansson Foto: Andreas Karlsson