En skiddag för alla

AV: Emma Mattsson

Högt ovan den snötäckta marken blir allt tyst när liften plötsligt stannar upp. Vi gungar stilla fram och tillbaka och dimman ligger tät över Kungsberget utanför Sandviken denna tidiga förmiddag. Under oss glider skidåkare fram på den hårda snön och lämnar spår. Edvin är en van biskiåkare men det är första gången han åker sittlift. I flera år har han funderat på att prova men höjden och osäkerheten har stoppat honom från att våga. Men inte idag.

När vi tyst gungar i den kalla vinden känns ändå den höga höjden i Edvins mage. Bredvid sitter mamma Sandra som pratar på om annat för att skingra sin sons tankar, och sina egna. På Edvins andra sida sitter Sven-Erik Lindgren från Friluftsfrämjandet. Han doftar som morfar, tycker Edvin. En doft av trygghet och något som lovar att de alla sitter säkert där uppe.

Idag är Sven-Erik Edvins instruktör och tillsammans har de två intensiva pass framför sig så ingen vill slösa tid på att sitta stilla i en lift när backarna väntar. Med ett ryck får liften äntligen fart igen och svävar upp mot backens topp. Utsikten är nästintill obefintlig i dimman när vi glider av liften. Ett stort leende sprider sig över Edvins ansikte. De nyfikna gröna ögonen glittrar som nyfallen snö i sol, och det syns hur lättad och glad han är över att ha klarat av ett av dagens stora mål.

– Nu kan du åka sittlift också Edvin, skrattar pappa Peter som just hoppat av liften bakom tillsammans med lillebror Alvar, medan han stolt kramar om sin son. Stämningen på bergstoppen är full av förväntan och just i stunden känns det som att absolut inget är omöjligt.

Edvin är 12 år gammal. Vid hans födsel blev det komplikationer och han drabbades av syrebrist.

– Jag fick en cp-skada som gör att mina muskler är spända och att jag inte kan gå och prata men jag förstår allt precis lika bra som alla andra, säger Edvin några dagar senare när vi pratas vid över Skype. Med hjälp av en ögonstyrd dator kommunicerar han fritt och orden flödar från den datorstyrda rösten.

Edvin går i sjätteklass i en vanlig skola i Uppsala. Han älskar att åka snabbt på snö och på sommaren vill han flyga fram i en båt på höga vågor. Varje vinter åker familjen till Åre med Totalskidskolan som är utformad för personer med funktionsvariationer. Edvin och hans föräldrar och lillebror är vana skidåkare men det är första gången alla fyra tar en dagstur till Kungsberget tillsammans.

Hemma har de svårt att göra fysiska aktiviteter i naturen då de har en rullstol att ta hänsyn till. Därför är dagar som den här, där de alla kan delta på lika villkor, oändligt värdefulla.

Njuter

På toppen av Kungsberget tar Sandra och Peter fart på skidorna för att hinna ikapp sina söner som redan är på väg ner för berget. Sida vid sida på den vita snön gläds de åt efterlängtade svängar, utmanar höga hopp och erövrar de snötäckta stigarna i skogen. I sällskap med Sven-Erik som följsamt håller i den gula biskin njuter Edvin av de skarpa kurvorna som de tillsammans parerar galant. Han släpper alla tankar och njuter av fartkänslan och den kalla vinden som rispar mot kinden.

– Det fina är att vi har kompetens och material att få alla som vill ut på snön. Vilken funktionsvariation du än har. Det kickar jag rätt bra på, säger Friluftsfrämjandets Niklas Ceder tidigare samma morgon när vi möts. Han är en av sex instruktörer för funktionell skidåkning på Kungsberget.

Morgonen är tidig och kaffedoften sprider sig i 

den röda stugan där de huserar. I hallen förbereder sig Sven-Erik tillsammans med dottern Ellen, som är den yngsta av instruktörerna, inför dagen med Edvin. Här samsas sitskis, skicarts och biskis med snowboards och slalomskidor som hänger på väggarna. En tak-lift står redo för den som eventuellt behöver hjälp att komma i sin cart. Niklas och Sven-Erik har jobbat ideellt för Friluftsfrämjandet i över 15 år och började som skidskolelärare i barnbacken här utanför. De kunde ha grupper med 16 barn om dagen och tempot var högt.

»Det fina är att vi har kompetens och material att få alla som vill ut på snön. Vilken funktionsvariation du än har.«

Samtidigt hade deras kollega, Freddie Johansson, precis startat den funktionella delen för skidåkning och de såg imponerande på när han kom åkandes med sina elever som i vanliga fall hade svårt att komma ut på snö. Att få fokusera på en enda åkare åt gången och just den personens speciella behov lockade och det tog bara en säsong innan de båda hade lyckats ta sina instruktörlicenser och flyttade in hos Freddie i den röda stugan. Sedan fem år tillbaka är det Sven-Erik och Niklas som driver det hela och med passion och stark vilja håller de portarna öppna så ofta det är möjligt under vintersäsongen.

– Viktigast för oss är skidglädje. Det måste kännas kul att åka till skidbacken och framför allt ska du tycka att det är roligt med människor. Då blir du en bra instruktör, säger Niklas och får medhåll av kollegan Mårten Wallin som kört 25 mil, enkel väg, för att hjälpa till denna vinterdag. Lusten och glädjen är inte svår att känna av i den varma stugan. Det skojas hjärtligt mellan ledarna och deras skratt sprider sig bland dagens elever som börjar trilla in.

– Oj, oj, oj nu får du allt hålla i dig Edvin! Sven-Erik är den snabbaste av oss alla så gör dig beredd, skrattar Niklas. Edvin spricker upp i sitt stora smittsamma leende och med hjälp av sina föräldrar sätter han sig vant och självsäkert i sin biski medan Sven-Erik omsorgsfullt rättar till kuddar och underlag. De sista detaljerna justeras och över sina mörkblå skalbyxor tråcklar Sven-Erik på sig en sele som spänns fast på höften där han sedan med hjälp av ett rep säkrar sin åkare. Säkerheten är viktig och ledarnas skidkunskap och balans ska räcka för två.

»Vi kommer absolut att komma tillbaka. Dagen har varit fantastisk, säger Sandra som hoppas att fler familjer ska hitta hit och få möjlighet att känna känslan av att åka fritt tillsammans.«

Dagen på Kungsberget blir precis så fin och fartfylld som familjen Kuusk Engström hade hoppats på. Med hjälp av en bokstavskarta ber Edvin om att få ta en bild tillsammans med Sven-Erik innan de åker hem. Röda om kinderna och med stora leenden, och så där härligt trötta i kroppen som man blir efter en dag i backen, förevigas de i mamma Sandras mobil.

– Vi kommer absolut att komma tillbaka. Dagen har varit fantastisk, säger Sandra som hoppas att fler familjer ska hitta hit och få möjlighet att känna känslan av att åka fritt tillsammans. Hon har ännu inte träffat på någon med en funktionsvariation som inte älskar att åka skidor när de väl testat.

– Jag vill gärna åka tillbaka, säger Edvin glatt. – Men liftsnubbarna borde få sig ett snack, ler han finurligt och minns den något skakiga premiären i sittliften tidigare på dagen. Även om det var läskigt så klarade han det och känslan av att övervinna sin rädsla beskriver han som väldigt cool.

Ett av målen för instruktörerna är att göra sina åkare så självständiga som möjligt. Det kan handla om att hjälpa någon att ta licens för att kunna åka ensam, eller att sätta upp en målbild för någon som kanske behöver stärka sina armmuskler för att kunna använda egna kryckstavar till sin biski. Det kan också vara som i Edvins fall denna dag när han för första gången ska åka sittlift. Att finnas där som stöd och trygghet för att övervinna en osäkerhet som utmynnar i mer frihet och valmöjlighet.

I den röda stugan fortsätter aktiviteterna trots att det börjar att skymma och snöflingor har förvandlats till regn. Nya familjer ska snart ut i backen och utrustning ska inventeras och sorteras. Sven-Erik och hans kollegor har nästan alltid ett leende på läpparna när de lämnar skidbacken för helgen. Andra jobb väntar under veckan så kurser och licenser för skidåkningen får de ta under semestern. Det är hårt jobb men att få dela glädjen, som i dag med Edvin och hans familj, i full fart tillsammans ner för backarna, det slår allt.