Som Bambi på vinterisen

Att glida fram över spegelblanka isar med en klarblå himmel och strålande vintersol låter väldigt behagligt. Men faktum är att Sveriges vinter inte alltid visar sig från sin bästa sida. Det får jag lära mig under min långfärdsskridsko-premiär. Dagen till ära visar världen upp alla nyanser av grått, en kompakt regntung himmel och mjuk, blöt is.

Vi befinner oss på Norrviken, i Stockholm. Det är jag, fotografen Patrik och mina två instruktörer; Anja Noack och Jan Insulander. De är aktiva inom Friluftsfrämjandet och leder ofta grupper på skridskoturer, både nybörjare och vana.

Jag försöker frenetiskt hitta någon form av balans medan jag sakta tar mig fram på isen. Uttrycket Bambi ute på hal is får en tydlig betydelse.

– Ta skären ut mot sidan, tänk att du lägger tyngden mot hälen, föreslår Janne som tålmodigt åker bredvid mig.

Anja som åker framför demonstrerar med ett skär i slow motion. Jag försöker göra detsamma, men inser att mina ben bara vill sparka bakåt, inte åt sidan. Förmodligen är det ett arv från barndomens vita flickskridskor med taggar längst fram. Långfärdsskridskor ser mycket enkelt ut på håll. Och det faktum att jag kan åka vanliga skridskor borde väl göra det här till en ren barnlek? Men nej, riktigt så enkelt är det inte.

Oförutsägbar is

En långfärdsskridsko är enkel att ta av och på, för att underlätta en promenad mellan sjöar på en långtur. Det finns olika varianter av själva skridskon, men den vanligaste är den klassiska pjäxan som du kompletterar med ett par skenor.

Långfärdsskridskor är en populär aktivitet i Sverige i dag. Kanske beror det på ett växande intresse för aktiviteter i naturen, kanske på att vårt land har bra förutsättningar för långfärdsskridskor. Nya isar bildas kontinuerligt när temperaturen håller sig kring nollan. De grunda insjöarna i norr fryser först och havsisen i söder sist. En bra säsong kan börja i december och sträcka sig till april.

Anja tipsar: Pärlor till turer

1. Hela Stockholms skärgård  är underbar, så var spelar egentligen inte så stor roll. Jag minns många fina turer kring Blidö, som är en klassisk start. Ingaröfjärden är fantastiskt fin och även området nedåt Dalarö.

2. Båven i Sörmland är en häftig sjö att åka på. Den är ganska flikig med många vikar, inramad av dramatisk natur och höga klippor.

3. Sjön Runn i Falun är unik just eftersom isen lägger sig så tidigt. Det är fin is redan tidigt på säsongen.

4. Västkusten skulle jag rekommendera till alla. Där finns en helt annan natur och själva isen blir annorlunda eftersom det är saltvatten. Saltisen fryser vid kallare temperatur och blir lite mer porös och grövre. Det är en skön känsla.

5. Generellt är det mycket folk på de plogade banorna i Stockholm. Men min hemma-is vid Edsviken är inte lika välbesökt som exempelvis Brunnsviken och Norrviken. Där har jag haft många fina turer. Åker du dit ska du gynna scouterna och köpa en korv i deras stånd.

Här på Norrviken finns det en plogad bana med ett varv på 14 kilometer. Det är en perfekt plats för nybörjare. Om man är ovan bör man inte ge sig ut på långa sträckor och okända isar, utan kunnigt sällskap och rätt utrustning. Isen är oförutsägbar.

– Det finns risker inom skridskoåkning, men det sker väldigt få olyckor. Oftast handlar det om fallskador när man tar sig till och från själva isen. På en naturis bör man aldrig åka ensam eller utan utrustning, förklarar Anja.

Långa skär

Tekniken för långfärdsskridskor är inte helt olik den för längdskidor. Det är skäret som det hänger på. Till skillnad från konståkning och hockey så ligger man kvar länge på ett ben och låter hela skenan lämna isen samtidigt. Jag förstår tekniken väldigt väl i teorin, men i praktiken är jag mer långsam. Böj på knäna Emma, upprepar jag tyst för mig själv. Ett skär, två skär, glid. Jag har aldrig varit med om ett vingligare skodon. Kanske är inte mina vrister starka nog, kanske är kängorna mina för stora, men efter att vi har åkt ett tag viker sig mina fötter inåt och det är inte långt ifrån att jag snarare åker på lädret än på skenan. Framför åker Anja och hennes fötter rör sig i en slags pendelrörelse och hon lutar kroppen över den skridsko som hon glider på. Det ser oerhört elegant ut.

Både Anja och Janne har åkt skridskor i många år och känner sig som hemma på både sjö- och havsis.

– För mig handlar långfärdsskridskor om själva naturupplevelsen, för andra är det motionen som lockar och andra gör det för den sociala biten. Det finns något att hämta för de flesta personligheter och åldrar, berättar Janne.

Jag förstår vad han menar. Trots viss skär-problematik njuter jag. Den grå himlen får rosa stråk i sig framåt den sena eftermiddagen, luften är hög och kall. För naturälskare är det här en ultimat sport. Tyvärr är isen full av ytliga sprickor, något som jag får bekanta mig närmare med när jag plötsligt fastnar i en och handlöst faller framåt. Jag landar på isen med en duns.

– Det är vanligt med sprickor på plogade banor, framförallt dagar som denna, säger Janne muntert och hjälper mig upp.

Strax därefter är det dags för fika och jag sätter mig tacksamt ned. Det värker något oerhört under fötterna. När jag dricker min varma choklad så inser jag att bristen på spegelblanka isar inte spelar någon roll. Inte heller min brist på naturlig fallenhet för skridskor. Naturen är vacker, sällskapet är trevligt, mina kinder är rosiga – och jag njuter. Trots regntunga skyar, sprickor i isen, en sprillans ny lårkaka och viss genans över osmidiga fötter.

Text: Emma V Larsson

Skridskoledarens bästa

Första gången som Anja Noack åkte långfärdsskridskor var hon 25 år. Hon blev bländad av de fina isarna och undrade för sig själv om man kan stämma sina föräldrar för att de aldrig introducerat sporten för en. Hon blev fast och idag är hon skridskoledare vid Friluftsfrämjandet Norrviken. Främst är det naturen som lockar Anja.

– Men det är också den perfekta kombinationen av fysisk ansträngning, socialt samspel, spänning och äventyr, berättar hon.

Hennes bästa tur varierar med väder och iskvalitet. Men skärgårdens öppna vidder ligger henne extra gott om hjärtat.

– Eftersom jag paddlar mycket kajak på sommaren är det roligt att se skärgården i vinterskrud. Den kan vara fantastiskt vacker bägge säsonger och ge stora naturupplevelser sommar som vinter.