Ett hållbarare friluftsliv

–Bäääähää! Bäähääää! Flocken är upprörd, det är tydligt.

– De undrar nog vad jag väntar på, de vet ju varför jag är här, skrattar Natasha Skott, och får genast svar från hagen.

– Bäääähääää!!!

Det är efter ett par dygn i samma hage dags att flytta flocken till hagen intill, ett led i den holistiska djurhållning Natasha Skott och Brattlandsgården driver, och fåren vet vad det betyder – nytt, fräscht gräs att gå loss på. De är otåliga nu och förstår inte alls varför deras matmor bara pratar och pratar och inte öppnar grinden.

Fåren är av rasen Jämtlandsfår, en korsning mellan ett traditionellt Svea-får och ett Merinofår och ger till skillnad från andra svenska fårraser ull som är mjuk nog för att använda till klädproduktion. Just de här fåren är anställda av Fjällräven och deras ull tvättas, spinns och stickas i Sverige för att bli tröjor, de enda på marknaden just nu som tillverkas av svensk ull.

»Fåren är anställda av Fjällräven och deras ull tvättas,
spinns och stickas i Sverige för att bli tröjor.«

– Det var när vi fick veta att 80 % av all ull som produceras i Sverige bränns som restavfall från slakteriindustrin som vi fick idén att testa om det skulle gå att ta rätt på ullen också, och göra garn av det, berättar Christiane Dolva som är hållbarhetschef på Fjällräven. I höst finns de första Brattlandströjorna i butik och det har enligt Christiane Dolva varit ett långt och rätt bökigt projekt som Fjällräven lärt sig massor av, kunskap de kan använda för att bli bättre och hållbarare inköpare även av annan ull.

– Det är en förmån att kunna vara så nära hela processen. I övrigt köps ull upp i en typ av auktionsförfarande och det är väldigt svårt att få reda på vilken gård ullen kommer ifrån. Och då får vi förstås också svårt att kontrollera hur ullen produceras, både när det kommer till djurhållning och andra faktorer.

Fjällräven har sedan ett par år tillbaka ett dunlöfte, där man lagt ner stor energi på att spåra precis var och hur dunet man använder i sina kläder och sovsäckar produceras. Nu jobbar man på att ta fram ett liknande ull-löfte, berättar Christiane Dolva.

– Hållbarhetsarbete är hela tiden väldigt mångfacetterat, och det finns så många områden som vi vill bli bättre på. Vi arbetar målmedvetet både med arbetsförhållanden i produktionen, transporter, material och kemikalier. Vi vill vara ledande och också kunna vara med och bidra med den kunskap vi skaffar oss längs vägen, säger hon.

Att hållbarhetsarbete är komplext blir man snabbt varse när man börjar sätta sig in i vad de olika friluftsföretagen fokuserar på. Och att säga vilket område som är viktigast att satsa på går inte enligt Joel Svedlund, som jobbar på Peak Innovation och är ansvarig för hållbarhetsfrågor inom Scandinavian Outdoor Group, en branschorganisation för de skandinaviska friluftsföretagen.

»Vi lär oss hela tiden. Vi vet väldigt mycket mer än vi gjorde för tio år sedan, om tio år kommer vi att veta ännu mer.«

– Det är inte bara svårt. Det är helt enkelt oviktigt. Alla små steg som tas mot en hållbarare produktion är bra. Att väga löner som går att leva på mot att förhindra att släppa ut gifter i vattnet, det går inte att säga att det ena är viktigare än det andra. Båda är viktiga. Just nu är både bransch och konsumenter inne i en väldigt intensiv lärandefas menar Joel Svedlund.

– Vi lär oss hela tiden. Vi vet väldigt mycket mer än vi gjorde för tio år sedan, och om tio år kommer vi att veta ännu mycket mer. Nu försöker alla förhålla sig till den här nya kunskapen, både konsumenter och producenter, och vi behöver hela tiden följa med utvecklingen. Friluftsbranschen är, om man jämför med modeindustrin, väldigt liten. Samtidigt tror Joel Svedlund att det som friluftsföretagen gör för att röra sig mot en hållbarare produktion är viktigt och kan göra skillnad även inom andra branscher.

– Vi ligger ofta i framkant när det gäller materialutveckling, och vår storlek ger oss en möjlighet att prova materiallösningar i mindre volymer, materiallösningar som sedan kan bli standard för fler. Vi har också generellt ett lite högre prisläge, vilket ger oss ett lite större utrymme att skapa hållbara lösningar. Som ett exempel nämner Joel Svedlund återvunna fibrer, både bomull och syntet, som använts länge i friluftsbranschen och nu också vunnit mycket mark inom både sport och fashion. Olika impregneringsmedel är ett annat exempel där friluftsbranschen gått i bräschen. Samtidigt har friluftsbranschen större utmaningar som inte andra klädproducenter har.

– I vår bransch är vi helt beroende av hög funktion; bra slitstyrka, hög vattentäthet, vindtäthet och så vidare. Det gör att det är en större utmaning med kemifrågan till exempel. H&M var till exempel väldigt snabba på att ta bort alla perfluorerande ämnen från sin produktion, ämnen som används för att impregnera mot vatten och smuts. Men det är inte lika svårt för ett renodlat modeföretag, de ämnena behövs inte där på samma sätt. Gore-Tex, och andra materialleverantörer i friluftsbranschen, måste ju jobba mycket hårdare på att ta fram ett alternativ som är lika funktionellt som det som innehåller perfluorerande ämnen.

Brattlandsfåren har äntligen fått skutta in i hagen intill, studsar runt och har uppenbart svårt att välja vilken grästuva som ser godast ut och därmed måste tuggas på först. Natasha Skott berättar att hennes målsättning med gården är att det ska vara »the place to be» om man är ett får. Här ska djuren må riktigt bra.

– Vi klipper till exempel fåren två gånger per år, inte bara en, för att det är det som är bekvämast för fåren, även om det förstås är lite bökigare för oss och kostar lite mer. Fjällräven räknar med att de rätt få Brattlandströjor som når butik i år kommer att sälja slut mycket fort, trots sin relativt höga prislapp. Även Joel Svedlund är säker på att efterfrågan på hållbart producerade kläder finns bland konsumenterna, men att friluftsföretagen inte alltid når ut till rätt kundgrupper.

– Vi har en utmaning att få de grupper som vill shoppa hållbart att upptäcka friluftsföretagen och de produkter de erbjuder. De vill gärna köpa kläder och andra produkter som utvecklats och producerats hållbart men hittar inte självklart till friluftsbutikerna eftersom de kanske inte samtidigt har ett stort intresse för friluftslivet.

Och intresset hos konsumenterna växer. Henrik Hoffman är VD för Naturkompaniet som har Sveriges största nät av friluftsbutiker. De får fler och fler frågor från väl insatta konsumenter som vill veta vad det är man köper.

– Det ger ju oss en utmaning att utbilda våra säljare så att de kan möta de här frågorna, och det ser vi som något i grunden väldigt positivt. Vi vill ju som företag gärna se den här förflyttningen, säger han. Hur ska man då tänka som konsument i butiken? Vad är viktigast att tänka på? Joel Svedlund menar att det viktigaste är att överhuvudtaget tänka, och att ställa frågor. Att förstå att ens egen konsumtion faktiskt spelar roll.

– Köp inte i onödan, och när du köper, köp från märken som du vet jobbar aktivt med att förbättra sitt hållbarhetsarbete. Om den jacka eller tröja du behöver inte finns i återvunnet, ekologiskt eller på annat sätt hållbarare material, så kan du påverka genom att välja ett märke som arbetar aktivt för hållbarhet och kommunicerar det väl. Det ökar marknaden för hållbara lösningar och får även andra företag att vilja gå åt det hållet.

Initiativ i branschen

Text: Cajsa Rännar Foto: Håkan Wike & Cajsa Rännar