Alltid parkour, alltid ödmjuk, alltid Felix

Av: Felicia Hegethorn

Felix Larsson Rudfeldt, en av våra kursledare i Naturparkour på Friluftsfrämjandet började med idrotten för många år sedan. I takt med att livet förändrades blev parkourfilosofin allt mer påtaglig och intressant. I dag träffar vi Felix som är parkourfilosofin personifierad, med ett lugn i blicken ser han möjligheter i allt, men väljer var energi och fokus ska sättas.

- Parkourfilosofin går in i hela livet. Om jag till exempel står inför ett hopp där jag kan göra mig riktigt illa, måste jag vara ödmjuk inför risken. Det gör jag genom att se till mig själv. Känner jag för att göra det här eller inte? Om nej, då går man och tränar något annat.

»Det är alltid handlingarna som spelar roll,
Det är de som påverkar oss själva och människorna omkring oss.«

Detsamma gäller i alla delar av livet. Om en sak som att träffa kompisar tar emot behövs samma ödmjukhet. Kanske behöver man sin egen tid? I parkour är kunskap om såväl ens styrkor som svagheter och begränsningar viktiga och beundransvärda. Det gäller både säkerhet och hur man skall kunna fortsätta utvecklas.

Vad är parkourfilosofin?

Det är många som möter parkour för första gången på tvn eller internet. Det är kanske inte så konstigt för hopp och volter gör sig bra på bild. Men det som inte syns, det är tankarna bakom hoppen. Rörelserna i parkour har ju kommit från tankesättet. Om man tror att parkour bara är snygga tricks så har man inte fått hela bilden.

– Parkour är en livvstil, menar Felix. Principer du kan hålla dig till när du går på gatan, handlar och är med andra.

Parkour är en livvstil, menar Felix.

Mer specifikt handlar det om hur man behandlar sig själv, andra och sin omgivning. Centralt är det att respektera sig själv och allt omkring sig. Parkour växte fram utan en självklar plats för träning. Därför är det alltid viktigt att respektera sin omgivning. Att inte störa människor omkring och att inte förstöra naturen man är i. En annan central del är ödmjukheten inför sig själv och hindret. Att vara medveten om sina begränsningar, styrkor och svagheter kräver just stor ödmjukhet och kontroll.

Att vara stark för att hjälpa andra.

– Varför tränar vi parkour? En fråga som ställdes till Felix i tolvårsåldern och som genast väckte många tankar.

Ibland kan det för en parkourare finnas en vilja att alltid bli bättre, att klara av ett svårare hinder, ta sig högre upp. Det är någonting som Felix själv känt av i perioder, men som inte är för alla. Istället vände han på det på ett sätt som möter parkourfilosofin mitt i prick.

– De saker jag känner att jag måste utveckla för att de hindrar mig från det jag vill göra – det är det jag måste förbättra. Men sen finns det en massa andra saker som är mina svagheter som jag måste acceptera.

En grundsten i parkour är att vi tränar för att vara användbara. Träningen sker inte för att imponera på någon, eller för att bli starka bara för att. Parkour är en färdighet där varje person utgår får sina förutsättningar, sina svagheter och sina mål.

Lämnar en aldrig

Att applicera allt det som man lär sig i parkouren till resten av livet är väldigt viktigt för att på ett sätt slutar du aldrig träna parkour. Filosofin och livsstilen finns alltid med dig vad du än gör.

– När jag säger att jag representerar parkour betyder inte det att jag går runt å hoppar, säger Felix. Varje gång jag pratar om filosofin så blir det nya vinklar på det. Vilket jag gillar! För då kan folk mötas och diskutera det och sen blir det till egna perspektiv på det.