Lite snällare än man behöver

Ideella organisationer är underbara. Här samlas så mycket engagemang, vilja och jäklaranamma. Men den här styrkan kan också ha en baksida. När många människor med starka åsikter och mycket engagemang samlas går det ibland fel. Ibland lyckas vi inte mötas med en ärlig vilja att förstå varandra. Det tror jag många som är aktiva i en ideell organisation, om det så är Friluftsfrämjandet, den lokala fotbollsklubben eller bostadsrättsföreningen, kan känna igen sig i.

Jag brukar ofta tala om att vi arbetar för ett friluftsliv för alla. Det är stora ord av närmast visionära drag. Går det egentligen att tala om ett sådant löfte och verkligen mena allvar?

För mig handlar det inte om att alla ska eller måste ägna sig åt friluftsliv. Snarare att friluftslivet ska välkomna alla. Ju fler vi är som känner sig välkomna till friluftslivet desto fler är vi som kommer att nyttja friluftslivet för att ha en aktiv fritid, leva ett friskare liv, må bra och ha roligt. Vi kommer också inspirera ännu fler att våga prova på allt det härliga som friluftslivet har att erbjuda. Eftersom vi är rädda om det vi älskar kommer vi samtidigt att bidra till att fler kommer att vilja bevara friluftsmiljön, friluftslivets arena. Allt det som Friluftsfrämjandet står för. 

Alla ska känna igen sig

För att välkomna alla behöver vi vara en organisation som alla kan känna igen sig i. Vi behöver vara en spegelbild av hur Sverige ser ut idag. Vi behöver vara en blandning av kön, en blandning av åldrar, en blandning av personer som är födda i Sverige såväl som i övriga världen, en blandning av personer med funktionssätt som avviker såväl som överensstämmer med gängse normer. Precis som Sverige ser ut idag.

För att klara av att bli en spegelbild av vårt samhälle, behöver vi också sträva efter att respektera och att förstå varandra. För det krävs empati. Empati är en förutsättning för att vi ska kunna förstå varandra. Det är en förutsättning för att undvika kränkande särbehandling och andra ämnen som är aktuella i samhällsdebatten, som sexuella trakasserier och näthat. 

Fortsätta utveckla

Empati kräver erfarenhet och tid. Vi blir bättre på den ju mer vi tränar. Den behöver också eftertänksamhet och ett medvetet förhållningssätt. Om vi anstränger oss kan vi föreställa oss hur våra ord kan tas emot och välja att kommunicera på ett sätt som bidrar till att skapa tillit. När vi alla använder vår empatiska förmåga, kommer Friluftsfrämjandet att också vara en än mer empatisk organisation, en organisation som på riktigt står upp för löftet att arbeta för ett friluftsliv för alla.

Jag har sett och varit med om situationer som gjort mig bedrövad och frustrerad. Situationer när vi misslyckats med att möta varandra med respekt och en ärlig vilja att försöka förstå. Det är viktigt att sådana situationer fortsätter att vara undantag i vårt sätt att bemöta varandra. Vi ska fortsätta berätta för varandra vad som är bra. Vi ska fortsätta utveckla det som kan bli bättre. Och vi ska göra det på ett lite extra schysst sätt. Då kan vi på allvar skapa ett tillgängligt friluftsliv för alla.

Lars Lundström

Generalsekreterare Friluftsfrämjandet