Sök på webbplatsen

Hitta lokalavdelning

Som medlem får du

  • Tillgång till Sveriges bredaste utbud av guidade friluftsaktiviteter
  • Stödjer vårt arbete med hela Sveriges friluftsliv, och mycket mer...
Bli medlem

Logga in

Vandring i Vindelfjällen juli 2015

Vi bjöd in till en sommarvandring i Vindelfjällen, och det blev så mycket mer: vinter, vår och sommar allt i ett! Vintern hade varit mycket snörik i dessa fjälltrakter och den dröjde sig kvar ovanligt länge i och med den sena och kalla våren. Det var ovisst hur framkomligheten skulle vara och vi följde rapporteringarna från STF och Hemavan noga före avresan. Turens ledare Peo Andersson med hjälpledare Eva Gruvstedt beslöt dock till sist att följa den uppgjorda planen. Gruppen bestod av nio förväntansfulla vandrare som skulle gå en stugtur på 8 mil under en vecka. Fjällerfarenheten var mycket olika i gruppen, från mycket lång erfarenhet av fjällvandring till näst intill nybörjare, några hade inte tidigare bott i en STF-stuga. Följande rapport bygger på deltagarnas dagbok, som vi turades om att skriva varje dag.

Södertälje-Umeå-Ammarnäs (tåg och buss)
Ammarnäs-Aigert 8km

Vi strålade samman på Stockholms C för att ta nattåget till Umeå. Det blev en lång resa, då den avslutades med en 5 timmars bussresa vidare till Ammarnäs – men det var den väl värd när vi ser tillbaka! Regnet öste tidvis ner under bussresan men då vi efter lunch på Ammarnäsgården startade vår vandring över bron sken solen över oss.

I fjällbjörkskogen

Vi svängde snart in på Kungsleden söderut, de första kilometrarna gick i vacker björkskog.  Det var mycket uppförsbacke hela dagen. Ibland planade det ut och man hoppades att backarna tagit slut men ingalunda – där var de igen. Tidvis hade vi fantastisk utsikt mot Ammarnäs och de blånande bergen. I början var det en rik blomflora, vi såg bland annat åkerbär, några orkidéer, fjällviol, nordisk stormhatt, smörboll mm. Efter 8 km och en stigning på 350m var vi framme i Aigert 759 m.ö.h. Flera av oss tog ett skönt bad (17o?) i den lilla sjön innan dagens två middagsfixare bjöd på en utsökt middag med Tortellini i tomatsås, följt av ananasringar, och vi avslutade med kokkaffe.

Aigert-Serve ca 20km

Dagens etapp var lång, ca 20km, så det var tidig väckning, och när vi gav oss av från Aigertstugan var det molnigt, lite blåst och ca +6o. Det bar uppför den första biten, en stigning på 350m. Vi gick över lågfjällen mot etappens högsta punkt Juovvatjahka, drygt 1100 m.ö.h. På vägen dit fick vi se ett rödbenapar som var oroliga att vi skulle upptäcka deras bo och lappsparven trippade orädd framför oss. Senare fick vi syn på ljungpipare och fjällabb. På toppen fick vi pulsa fram i snö på flera ställen och sjön där vi tog vår matrast var delvis isbelagd. Vi gick sen på kalfjället större delen av dagen där det fortfarande fanns mycket snö kvar. På flera ställen var det blött men de som hade kängor klarade sig riktigt bra, med små omvägar.  Att pulsa i snön var lite tungt, i övrigt var det en lättgången om än lång sträcka vi avverkade idag.

 

Under eftermiddagen kom solen fram men blåsten var kylig. Vi mötte några vandrare som kom från Serve, annars var vi ensamma på fjället. På kalfjället och senare i björkskogen såg vi rosenrot, lappljung, tätört som är så djupt blå, den gula fjällviolen och fjällglim. När vi närmade oss björkskogen mötte vi en liten flock renar som avtecknade sig mot horisonten. Vi tittade på snömärkeslaven som visar hur högt snön brukar nå.
Vi kom fram till Serve vid 5-tiden, ungefär som beräknat. Stugvärden bjöd på saft och föreslog bad i jokken. Vi tvättade oss och slogs mot myggen och för att doppa sig fick man lägga sig plant och plaska och sen vända sig om. Det var uppfriskande, vattentemperaturen var strax över noll-strecket! Dagens kockar bjöd på en god middag bestående av chili con carne med ris och färsk gurka. Efter middagen tog några av oss en tur till vattenfallet. Stugvärdens vägbeskrivning var ganska förbryllande men vi följde bäcken och ljudet av fallet och kom fram till en mäktig och vacker jokk.

Serve-Tärnasjö 14km

Behaglig, vacker, solsken, raster, björkskog, varierande, avkoppling, flöt på! Det var omdömena från gruppen om dagens vandring. Vi inledde vandringen vid 9-tiden i en vacker björkskog. Terrängen  övergick snabbt till en brant klättring upp på kalfjället. Vi möttes av en kylig vind och en del regnstänk. Över fjället fick vi vid ett flertal tillfällen korsa snöfält som dock alla bar oss bra. Vi såg också fler jokkar och vattendrag under dagen jämfört med tidigare etapper.  Vi hade ett flertal mycket behagliga och avkopplande raster i fin miljö. Från lunchrasten och hela eftermiddagen lyste solen på oss vilket höjde humöret ytterligare i gruppen. Vi gick i rask takt och vi nådde fram till Tärnasjöstugan redan vid 3-tiden. Väl framme bjöds vi på välsmakande jordgubbssaft.   Bastukösystemet kunde varit mycket bättre, men när vi alla till slut fått basta och bada åt vi en fantastisk 3-rätters middag:trattkantareller med lök på knaprig bädd, köttfärssås med pasta, och nyponsoppa med frasigt täcke.

 

Tärnasjö-Syter 14km

Vi lämnade Tärnsjöstugan vid 8-tiden och gick länge i björkskogen längs stranden av Tärnasjön. Regnet hängde i luften men vi klarade oss halva dagsetappen innan vi behövde ta på regnkläderna.  Efter 8km var vi framme vid det fantastiska brosystem av sex broar som tog oss över till västra stranden av Tärnasjön där vi rastade medan myggen hade veckans fest. De sista fem kilometrarna gick det upp, upp, och upp, kanske regnet gjorde det kändes svårare än det var? Vi nådde Syterstugan där vi kunde blicka upp mot Norra Sytertoppen. Några få tappra tvättade sig (badade?) i forsen, vi övriga skötte hygienen inomhus i varmvatten. Middagen idag bestod av köttbullar med kantarellsås och potatismos. Efter middagen spelades ännu ett parti Yatzy.

Vilodag i Syterstugan

Söndagen var vilodag, så det blev lite sovmorgon. Två deltagare tog det lugnt och sparade på krafterna, de övriga bestämde att göra en dagstur upp på det närliggande berget Skijratjåhkka (1110 m.ö.h.). Några hade gärna gjort en topptur till Norra Sytertoppen på 1758 m.ö.h men det var inte möjligt då alltför mycket snö låg kvar på fjället. Så skönt det var att gå med lätt dagsturspackning! Regnet som vi hade haft under natten hade upphört, men molnen hängde fortfarande över bergsmassiven. Vinden tilltog ju högre upp vi kom. Sluttningen uppför hade en rik flora, nya för oss var bl.a. fjällsippa, fjällgröna, brudsporre

och lapplummer. Vi kom upp på en rygg och fick en underbar utsikt norrut mot sjöarna Råssjajaure. På sjöarnas bortre stränder låg stora snöfält. Från ryggen hade vi en lätt vandring upp på toppen. Molnen hade lättat något, vi hade fin utsikt från toppen, men det blåste kallt! Norra och Södra Sytertopparna låg fortfarande i moln men vi kunde blicka ner över Tärnasjön och alla de broar vi gått över dagen innan. Vi gick tillbaka samma väg, solen hade kommit fram och vi njöt av nedfärden. GPS:en visade att vi gått nästan 11km med en stigning på ca 400m. Hemma i stugan blev vi bjudna på nykokt kaffe, och menyn för kvällen var olivhack på fjällknäcke, Italiensk vegetarisk gryta med ris, och citronfromage med kaksmulor.
Vi spelade Yatzy också denna kväll, ny vinnare igen. Under kvällen försvann i stort sett alla moln och Sytertopparna syntes klart från vår stuga. Solen lyste på oss till kl 22.00.

Syter - Viterskalet, 12km

Måndagen här och helgen var över, vilket betydde ingen sovmorgon. Vi startade 8.30 med blå himmel och solsken som vi alla längtat efter. Då kändes den branta stigningen på 260 meter, som dessutom vandrades över flera stora snöfält, inte lika motig. Vandringen ner mot dalen var inte tung, men däremot mycket blöt. Uppiggade av varm dryck och

tilltugg på förmiddagsrasten i solen gav vi oss av mot och in i den mäktiga U-dalen med stora enorma rasbranter och söndervittrat material som spridits långt ner mot dalens mitt. Vi stötte på purpurbräcka, som var en ny växtart för hela gruppen, samt fjällgrönan. Resten av dagens vandring var ganska ensidig: stora snölegor (där vi flera gånger gick över med försiktiga steg), stora områden där snön tydligt nyligen hade smält bort (som var helt utan ny vegetation), mycket sten, flera jokkar men solen gömde sig igen. Blåsten var ihärdig så vi tog bara en kort rast och väntade med eftermiddagsfikat tills vi kommit fram till Viterskalstugan.
Middagen idag var pasta med en god tonfisksås, förgylld med resterande medhavda torkade grönsaker, till efterrätt ananas. Även denna sista kväll avslutades med ett parti Yatzy.

Viterskalstugan – Hemavan, 11km 

Ännu en kylig (+2o) men solig morgon. Vi var uppe före tuppen, stugvärden och alla andra – kl. 5.45! Logistiken med morgonbestyren fungerade perfekt nu på slutet, och redan klockan 7.45 gav vi oss så ut på den sista färden. Idag var det framför allt blött, lera och gegga på stigen som gällde första halvan av dagen. Några deltagare hade gått och burit nyinköpta skopåsar att ta till när det var blött och geggigt – men några skopåsar såg vi inte till idag heller, så de är fortfarande lika mystiska för oss andra. Vi vände oss om då och då för att se på fjällen och dalgången vi nu skulle lämna. Några korpar betraktade från ovan vårt uttåg.
Vi hade en rejäl stigning och efter bron svängde leden söderut och vi kunde blicka ut över Ahasjön med flera sjöar och Södra Storfjället. Snart såg vi civilisationen igen, dvs skidlifterna i Hemavan. Solen värmde och jackorna åkte av, det måste vara låglandsvärmen! Vi betade av höjdmetrarna, nu bara minusmeter, och ju längre ner vi kom ju mer växter som blommade vid stigen, bl.a. polarull. Till sist, vid 12-tiden, var vi nere vid Kungsledens portal – vår vandring var slut!
Vi letade oss ner till Hemavans Värdshus, där vi tvättade av oss och åt en utsökt lunch (rimmad lax alt. raggmunk med fläsk). Sedan vandrade vi i 8 minuter till flygplatsen fvb Arlanda, där vi skingrades efter en mycket lyckad och trevlig vandring.

Sammanfattningsvis hade vi en fantastisk vecka på vår vandring mellan Ammarnäs och Hemavan. Alla var positiva och glada, det var mycket skratt och god stämning.  Vi fick uppleva vinter, vår och sommar, mer än vad vi bjöd in till, men det gav en extra dimension. Det var kallt, men inte för kallt, i övrigt hade vi en väldig tur med vädret och bitvis var floran imponerande. Vyerna på fjällvidderna var som vanligt bara att njuta av.
En etapp var mycket lång, flera andra hade rejäla stigningar, men vi klarade av allt utan problem och ingen sackade efter. Några hade ont, men aldrig någon som gnällde. Flera av deltagarna hade inte tidigare bott i STF-stuga, men inlärningskurvan var låg och de sista dagarna hade vi riktigt flyt i logistiken i stugan. Vi har många härliga minnen och intryck av denna vecka i de vackra Vindelfjällen!

DSC01314_1.jpg
DSC01384_1.jpg
DSC01287.JPG
DSC01259_1.jpg
DSC01213_1.jpg
DSC01255_1.jpg
DSC01303_1.jpg
DSC01382.JPG
Peo AMMARNÄS 010.JPG
John 090.JPG
FF.jpg
DSC01201_1.jpg
DSC01173_1 - Copy.jpg
DSC01198_1.jpg
DSC01242.JPG
John juli 2015 536.jpg
DSC01218_1.jpg